Pix-Paxad plats



Jag älskar Tjuvtittat.se

Morgonpigg

En vecka av min semester har gått. Det här är vad jag inte gjort: badat, solat, haft picknick osv.
Det jag har gjort är att jag läst en massa böcker, pysslat och slöat framför datorn eller tv:n.
Visserligen skönt, men var fan är mitt semesterväder? Jag skulle ju ha sol.
Var i stan igår iaf och träffade Jocke och skulle shoppa snygga tröjor och linnen. Jag kom hem med 2 par byxor och en bh. Det är ju nästan samma...ehh...
Varför är det så att alltid när man har pengar att spendera och västa shoppinglusten, så hittar man ingenting! Jag blir galen.
Växlade lite pengar också. Åker ju om en vecka. Fatta vad krångliga de ska vara då. De har liksom euro i Dublin och pund i Belfast. Bara för att retas. Jag lovar.
Nu ska jag äta frukost och försöka läsa ut Människohamn. Den var ju inte så bra som jag hade trott. Eller, jo, den är bra, men lite seg.
Sen blir det kalas hos A-K för henne och Sandra. Snickerskaka- here I come!


Mitt Bältdjur

                             

Jag har köpt en bältdjur! ja, inte ett riktigt såklart (tyvärr) men ändå.
Bältdjur kan lätt vara det coolaste djuret någonsin. Värsta pansarskalet, springer som galningar och gräver sjukt djupa hålor.
Jag vill ha ett som husdjur.
Djuret inhandlades på min och Kristinas dagsutflykt idag till Naturhistoriska riksmuseet där vi tittade på en massa läskiga uppstoppade djur och skelett, och Cosmonova där vi tittade på en 3D-föreställning (med urfula 3D-glasögon) om Sea Monsters. Läskiga djur som levde i haven för ca 85 miljoner år sen. Det ni. Jag var lite rädd faktiskt. Med glasögonen på så var det som att djuren simmade runt i salongen typ en halvmeter framför ansiktet på mig. Jag skulle kunnat sträcka ut handen och klappa dem. Om de inte hade varit en illusion, vill säga.
Läskigt, men häftigt var det iaf.
Imorgon ska jag klippa mig och sen åka till stan, möta Jocke och köpa kläder.
Tjingeling.



Ge mig lite sångröst

Kom just hem efter att ha jobbat och rivt (eller heter det rivit?) biljetter på en konsert med Malena Ernman. För er som inte kollar på typ allsång på skansen eller lyssnar på opera och sånt, så kan jag berätta att hon är en mezzosopran i världsklass. En väldigt ödmjuk sådan dessutom med massor av humor. Och shit vilken röst. Hade jag en tiondel av den så skulle jag aldrig mer klaga på min sångröst. Sen är jag ju ingen operaälskare, men hon var en sån som kan få en att gilla det bara för att hon var så härlig.
Så här liksom: "Jaha, är det utsålt? Får inte alla plats i ladan? Så de som sitter där ute har inga biljetter? Nej, men jag kan gå runt lite och sjunga lite här utanför också så att de hör. Det ordnar sig."
Fatta vad skön inställning.

Imorgon blir det utflykt med Kristina. Jag tycker att det ska bli jätteroligt och har köpt matsäck och ställt väckarklockan. Berättar mer imorgon. Lite nyfikna kan ni allt få vara.

Villakvarter=labyrinter

Okej, jag har gjort det. Gått vilse i Hallsta alltså. Jag trodde ärligt inte att det var möjligt, men jodå.
Jag bestämde mig för att ta en tripp till skogen vid Bergsbron idag, så jag gick dit och skulle sen vända och gå samma väg tillbaka när jag fick syn på en stig som verkade gå parallellt med den jag kom dit på.
Jag valde den andra stiden, och efter ett tags vandrande tornade nåt stort vitt upp sig framför mig- Vattentornet! Hur?
Därifrån finns bara en väg, och den går rakt ner till det nybyggda villaområdet. Jag gick gata upp och gata ner och hade ärligt talat ingen aning om var jag var. Bara nya hus och nya gator. Jag hatar villakvarter. Alla gator ser lika ut. Plötsligt var jag totally lost.
Jag tänkte att så småning om måste jag ju komma ut, men "så småning om" visade sig ta betydligt längre tid än jag hade tänkt.
Men efter mycket gående så kom jag iaf ut vid min mammas jobb. Väl hemma stod stegräknaren på 6211 steg, så det blev en lång promenad till Bergsbron. Motion fick jag iaf. Gick dessutom 5 km med stavarna igår.
Det är nu ni ska säga att jag är duktig. Okej?

Vad är det för fel på vädret?

Så, igår fick vi ännu en typisk svensk regnig midsommar att lägga till listan.
Vi hann iaf fika och titta på folkdansarna innan regnat började falla. Det blev ingen dans runt midsommarstången för mig, som jag lovat Anja, men hon verkade nöjd ändå. Istället blev det att sitta tätt tätt under paraplyer för att inte bli genomblöta. Grillade sen hos mamma och pappa och efter det åkte jag till Sabina där hon och jag spöade skiten ur killarna i Pictionary. Vi var sjukt bra. Inte för att jag hade trott nåt annat, men ändå.
Mysig midsommar var det iaf. Trots vädergudarnas midsommar-hat.
Idag har det också regnat, till ingens förvåning. Min semester har ju börjat. Förhoppningsvis får jag iaf lite bättre väder än förra året, för annars börjar jag gråta.
Jag skulle städat idag, men istället har jag lyckats fördriva dagen med att inte göra ett förbannat skit. Jag har faktiskt inte ens en aning om hur klockan redan kan vara halv sex. Vad har jag gjort idag? Jag gick ju dessutom upp tidigt.

Imorgon ska jag iaf ut och stava. Dags att göra lite nytta på semestern också. kan ju inte bara ligga här och slöa.
Passar på att gratta underbart söta sandra på födelsedagen lite i förväg, av händelse att jag inte bloggar imorgon.
Så, GRATTIS! Du är fantastisk. ♥

Vila och ensamhet

Om exakt 4 timmar och 42 minuter (inkl lunch) går jag på semester.
4 härliga veckor som antagligen försvinner innan jag hinner blinka.
Jag har inga planer förutom en vecka hos Anna, som jag för övrigt längtar halvt ihjäl mig efter.
Fatta att jag, planeringsfreaket, inte har några planer! Det är nästan svårt att greppa.
Jag ska iaf försöka bli duktig med stavgåendet och maten. Ska försöka att låta mig själv vakna av mig själv och gå upp när jag känner att jag är utvilad. Jag vill cykla omkring utan mål och kunna stanna vart jag vill och sitta och filosofera en stund. Inga klockor alls. Tiden ska få gå som den vill.

Varje gång jag lyssnar på Winnerbäcks Rusningstrafik träffas jag av den här biten. Det är som att han sjunger om mig.

"Jag antar att du längtar ut till skogen då och då.
Det verkar så.
Och där kan fötterna få ströva som de vill.
Där hjälper inga tåg eller rulltrappor till."


Jag ska verkligen försöka få min del av skogsvandrande på semestern. Jag behöver tid för mig själv med trädsus och fågelkvitter. Det är där jag får min bästa vila.

Det går bra nu

Åh, Hurra! Fick min faktura för hyran idag.
Nu kommer avdraget för renoveringen, vilket betyder 1500 kr mindre för mig i hyra.
Och jag som inte kunde röra en enda krona från sparkontot. Nu kan jag ju göra det och ändå slippa snåla på Irland.
Det här är nog enda gången jag blivit glad över en faktura.
Dessutom har ju inte min hemtelefon funkat på en månad, så den fakturan blir nog också ganska behaglig...
Det känns rätt bra nu, om ni inte redan fattat det.

Tre dagar kvar...

Sitter på kontoret nu omgiven av x antal sagopåsar som ska kollas igenom. Jag hatar dem! Iaf lite.
Tre dagar kvar till semestern nu. Varje gång jag går ut i biblioteket så hittar jag minst en bok som jag vill läsa under mina 4 lediga veckor. Högen på skrivbordet växer och växer. Det känns underbart.
Frågan är bara hur jag ska hinna läsa allt och fortfarande hinna vara lite social och få ut nånting av min semester?
Äsch, att vara social är väl ändå ganska överskattat va? Böcker är väl viktigare? Inte? Nähä...


Så här ser det ut



Okej, är ni nöjda nu?

Mörkbrun vs. Svart

Nu har jag genomlidit min första dag som svarthårig.
För er som missat den händelserika gårdagskvällen, så gick jag i god tro och handlade mig en hårfärg som skulle göra mitt hår mörkbrunt istället för rött (eftersom jag är sjukt trött på rött). Intet ont anande färgade jag glatt håret, sköljde och tittade sen i spegeln- och fick en chock!
Mitt hår är inte i närheten av brunt. Det är svart.
Kom till jobbet imorse och en efter en sa saker som, "oj, har du blivit svarthårig? Vad snyggt!" medan jag väste till svar: "Nej! det är brunt ser ni väl. Mörkbrunt!".
Okej, förnekelse funkar ett tag, men efter att ha fått en chock varje gång jag sett mig i spegeln så har jag nu förlikat mig med tanken på att jag är svarthårig.
Man får se det så här: Det är iaf inte rött längre. Och tydligen får den svarta färgen mina ögon att se mer blåa ut.
Jippie.

Nån som vill låna en bok?



HIttade den här i hyllan igår. Läcker, va?
Och kom inte och säg att våra låntagare inte har humor...

Krigsbarnet

Åh, Jubel och Fanfar!
Idag, på min gallringsrajd genom Kolbäcks uråldriga bestånd av ungdomsböcker hittade jag, av en ren slump, en bok som jag letat efter i årtionden höll jag på att säga, nej, men säkert i 12-13  år iaf.
När jag var ca 13-14 år så läste jag en bok som jag tänkt på med jämna mellanrum sedan dess, men inte kommit på titeln på. Jag har seriöst letat och sökt på alla konstiga tänkbara ämnesord utan framgång.
Men nu! Här är den! Min lycka är gjord, och min semester räddad.
Den handlar om en kille, vars familj adopterar en pojke som varit med i kriget i Vietnam.
Killen som kommer från kriget mår såklart dåligt som tusan, och den andra killen hatar att behöva ta hand om honom, men till slut blir de vänner. Inga överraskningar där inte.
Överraskingen ligger däremot i att jag av alla krigsbokshatande människor älskade den!
Det är lite som när Sandra och Birgitta tjatade på mig om att jag skulle läsa Imorgon när kriget kom.
Jag var fast besluten att inte låta dem vinna, men när jag väl började så sträckläste jag alla 7 böckerna på ett par veckor.
Okej, jag ger mig...


Sol, tack!



Så här ser det ut i min blomlåda. Nu behövs det bara lite sol, så kan jag äta jordgubbar.
Mysigt...

Prylsamlare

Sa jag förresten att jag faktiskt åkte hem på lunchen igår för att byta tröja? Jo, det är sant.
Och var kommer den att hamna efter tvätten? Japp, tillbaka i garderoben. Varför inte i soptunnan?
Nej, problemet med mig är att jag är helt värdelös på att kasta saker. Det har jag efter min mor, och min prylsamlande morfar, och i vissa fall mormor.
Hemma hos mig kan man hitta (om man letar väl) högar av gamla strandfynd från 80-talet, kläder jag inte använt på evigheter och små grejer som jag hittat/köpt/gjort och som bara jag förstår charmen med.
Hos min morfar (och mormor) kunde man som liten botanisera vilt mellan burkar med halvkrokiga spikar, gamla verktyg, brädbitar och diverse annat som var hysteriskt spännande när man var liten. För att inte tala om mammas knappburk.
Är det någon enda människa (under 50 år) som har en knappburk nu för tiden? Jag älskar knappburkar. Brukade ta fram mammas och sortera knapparna efter storlek, färg eller form över hela matbordet. Jag ska fasiken börja samla.
Så ro hit med alla överblivna gamla knappar, ok?
Det ska bli min nya hobby.

Varför lär jag mig aldrig?

Imorse skulle jag klä på mig som vanligt, och precis som vanligt så ratade jag de vanliga kläderna jag brukar ha, och började leta efter kläder som inte används så ofta. Jag drog väl ut några stycken, provade och ratade dem lika fort.
Ungefär i det här skedet så blir jag tjurig och tar på mig nåt av de vanliga plaggen iaf, och de andra åker än en gång in längst in i garderoben eller hamnar i en hög på golvet där jag sparkar lite på dem som straff.
Men inte idag, nej, idag var jag djärv och tog en tröja som jag aldrig använder (tror jag haft den en gång bara).
Och nu, när klockan är halv tolv, så har jag redan ångrat mig i flera timmar.
Den sitter dåligt, åker ner över axlarna och är lite för kort.
Varför, VARFÖR, kan jag aldrig lära mig att det finns ett skäl till att den har sin plats längst in i garderoben?
Och varför är de kläderna alltid snygga på morgonen när man står stilla och posar framför spegeln?
Jävla kläder att luras.

Underbara helg

                  

Igår hade vi alltså kalas för min pappa. Det började med stillsamt tårtätande och slutade i fullt vattenkrig.
Det hela började helt oskyldigt med att jag följde med anja ut för att titta på hennes nya vattenpistol. Det hela tog dock snabbt fart när jag hittade en egen i mammas förråd, och senare dök också en balja, en olle, en full vattenkanna och en busig pappa med 10-litershink upp. Behöver jag berätta hur blöt jag var? Men det var inget mot hur blöt min pappa var! Moahahahha
Iaf så lyckades jag dra mig hemåt och följa med sandra till stan för att insupa lite visor på picknickfilten.
Jag fick äntligen höra Tomas Andersson Wij, men resten var rätt lamt, förutom en västeråskille vid namn Erik Vilde, tror jag...

Idag har jag varit på sanda hela dagen och blivit brun, ätit glass, badat och svettats med sandra och kidsen.
Haha, på sanda med sandra, det var ju nästan kul...
Nu är jag trött som tusan och står i valet och kvalet om jag ska läsa bok eller rent av sova.
Livet är fullt av svåra val.

...din sol, din himmel, dina ängder gröna...

Igår åkte jag till Jocke. Vi satt i bar överkropp (eller nej, jag hade bh på mig) och grillade på hans balkong. Sen såg vi Little miss sunshine och National Treasure 2 innan vi somnade.
Idag åt jag lunch med Kristina på Kajcaféet i Västerås innan jag tog mig hem under den stekande solen. Någonstans på mitten av gärdet som jag var tvungen att gå över för att komma hem så kändes det lite som att jag blivit förflyttad till Sahara, eller annan valfri öken.
Jag var helt slut och genomsvettig när jag kom hem, så jag bytte om, packade bikinin och åkte till badet. Låg där på gräsmattan och läste bok och solade, och badade emellanåt för att inte dö av solsting, och sen åkte jag till a-k där vi tog hand om några hemliga planer och åt snickerskaka i skuggan under äppelträdet. Kände mig sen tvungen att stanna till vid min pappa som fyller år idag. Grattis! Grattis!
Det har varit en underbar dag, men shit i helvete vad slut jag är nu, och vad händer då? Jo, såklart vill sandra ha med mig till spåret för stavgång. Glöm det, säger jag bara. Glöm det.

Bokhöst

Nu har jag ögnat igenom katalogen som heter Höstens böcker.
Bland annat vill jag läsa Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson.
Så nu är listan över det som ska läsas i höst ännu längre än tidigare. Faktum är att den är så lång att jag nog måste låtsas vara sjuk i sisådär 10 veckor i sept/okt.
Se framför er den där tomten i Tomtarnas julverkstad som släpar en önskelista på så där 10 meter.
Ungefär så...


Guds vänner

Jag tittar på Guds vänner i USA på ettan och är stum av chock. Och lite livrädd.
Shit, jag blir verkligen rädd för dem. De predikar för små barn som värsta sektledarna och får dem att tro att bara bibeln talar sanning. Ingenting annat finns att ens att överväga att tro på.
De pratar om aborter och jämför med förintelsen!
Just nu pratar dem om att de inte behöver acceptera homosexuella, för det står i bibeln att de inte behöver det, för Gud säger att det är fel. "De homosexualla har en gudlös plan för att utplåna det kristna samhället". Det är inte lite tvärtom, då?
För 10 minuter sen sa de att Gud har skapat alla människor och därför har alla ett lika värde.
Alltså, vad fan!? Jag blir så förbannad så jag kokar! Jag vill typ gråta. Hur kan de få hålla på?


 


Bröddoft

Jag bakar morotsbröd.
Kan redan känna hur gott det kommer vara att äta det ljummet på balkongen medan jag läser Människohamn.
2008 börjar bli mer bra än dåligt.

Gissa djuret-tävlingen



På vår härliga lunch idag vid blå bron hittades detta djur simmandes i vattenbrynet.
Eller, ok, den simmade kanske inte direkt, eftersom den var lite död, men vi var ändå livrädda.
Överallt där vi befinner oss är det typ Jurassic park.
Men vad är det för djur?
Kom igen, gissa nu. Man vinner en...vinst, typ (som sandra så fint uttryckte det).

Solchanser

Snart ska jag kasta mig på cykeln med min salladsmatlåda och dra mig uppför alla (två) långa dryga backarna till blå bron där sandra väntar.
Ska äta mat med solen i ryggen och fötterna i vattnet, och sen slita mig därifrån för att åka tillbaka till jobbet.
Efter jobbet är det solning med a-k som gäller. Och kanske lite yatzy om jag har tur.
Ingen rast och ingen ro.
Man måste ju ta tillvara på alla sol- och sällskapschanser.
Förresten, jag tänkte att vi kunde ha en spela-kubb/bocchia/krocket-och-grilla-korv-på-engångsgrill-kväll.
Vill nån?



Människohamn

Sitter här i min alldeles nya kjol och väntar på att klockan ska bli tolv.
Jag har en lunchdejt på gräset med sandra och en massa sallad. Härligt.
Åh, Hurra! Just precis nyss kom en på mitt jobb in genom dörren och gav mig John Ajvide Lindqvists nya bok Människohamn. Om ni ännu inte upptäckt John så tycker jag att ni genast pallrar er till ett bibliotek eller en bokhandel och skaffar Låt den rätte komma in eller Hanteringen av odöda och sätter er och läser omedelbums.
Min vecka är räddad.
Igår spenderade jag två-tre timmar på min balkong med att gråta mig igenom en bok som heter Abela. Den var sorglig och jobbig och smärtsamt verklig, men ändå vacker. Jaja, hur som helst, jag grät som en idiot.