En fantastisk bok och underbar författare
Gårdagen var helt fantastisk. Utbudsdagen var jätterolig, men ingenting var lika fantastiskt som Markus Zusak.
Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Han var underbar, och när han berättade om boken så blev jag helt varm och pirrig i magen och jag ville liksom bara läsa om den hundra gånger och berätta för honom hur mycket jag älskar den.
Boken om den 10-åriga Liesel mitt i andra världskrigets Tyskland är helt enkelt outstanding.
Men för er som inte gillar krigsböcker, så kan jag berätta att den är skriven med otroligt mycket värme och ödmjukhet. Det är en vacker historia om att överleva och att riskera sitt eget liv för att rädda någon annans.
Döden är vår berättare, och han är förvånansvärt trevlig, men efter att han hört Markus prata om honom så förstår jag. Det är inte Döden som är ond. Det är människorna. Han är den som är där och varsamt lyfter upp våra själar efteråt.
Om ni så bara ska läsa en enda bok i år, snälla snälla läs Boktjuven. Ni kommer inte att ångra er.
Han berättade att en person hade sagt till honom att nu när han läst boken och insett att Döden inte är ond, så var han inte så rädd för att dö längre. Markus säger med ett skratt:
-Good for you! But I'm still really scared!
En liten sak bara som a-s och jag tänkte på när vi satt på tåget hem sent igår kväll. Sista raden i boken är så konstigt översatt. Se om ni håller med mig...
På svenska säger Döden:
Jag är besatt av människorna.
På engelska:
I'm haunted by humans (eller nåt sånt. Jag minns inte riktigt).
Visst får man intrycket av att han på svenska är besatt av dem, på det sättet att han inte kan få nog av dem?
Men på originalspråk får det en helt annan innebörd. Där inser man istället att han inte kan komma undan dem.
Måste nog läsa den på engelska nu när jag ska läsa om den med författarens ord kvar i mitt huvud.
Till sist, om ni fortfarande orkar med mitt tjat om denna succéroman, kolla vad fint han signerade:
Det här ska jag leva på lääänge!!!