Jag är en av alla dom

till julafton!!!
Jag är enormt taggad i år. Förra året ville julstämningen inte alls infinna sig, men i år kan jag inte få nog av glitter, pepparkakor, julklappar och hyasinther.
Nu är det bara att vänta...
Jag har köpt julklappar till alla, ja iaf nästan, jag är inte riktigt klar än.
Jag har köpt julklappar till mig själv också. Det gör jag iofs varje år, men det är alltid lika roligt.
I år ska jag bla få min nya idol Sven Nordqvist's nya bilderbok "Var är min syster?". Den är bara helt ljuvligt underbar. Om jag fick välja vad jag ville bli utan att vara realistisk, så skulle jag vilja bli en lika bra illustratör som Sven. Det ska nog stå på min önskelista nästa år.
Funderar även på att försöka hitta ett nytt sällskapsspel till min familj.
Förra årets "Hjärnkoll" som mamma och jag köpte var helt värdelöst. Komplicerat till tusen.

Idag ska jag även skicka ett enormt stort GRATTIS med tretusen kramar och pussar till min fantastiska lillasyster Sofia som fyller hela 24 år idag! Hon är inte så liten längre...

En timme i veckan är bara bara min.
Det var länge sen nu, men imorse trotsade jag de femtielva minusgraderna och cyklade till sporthallen.
Det var helt tomt i hallen förutom de två tanterna jag mötte i dörren. När de hade gått var det bara jag.
Bassängen låg alldeles stilla och jag simmade fram och tillbaka och lite kors och tvärs.
Man får göra som man vill när man är ensam i hela simhallen.
Jag simmade på diagonalen och sen lite på kortsidan. Låg och flöt en stund och bara njöt.
En sån här stund önskar jag alla människor.
En stund att bara få vara ensam och låta tankarna virvla fritt.
Ångbastun sen för att för en gångs skull bli varm ända in i märgen, och sen ut i kylan igen.
Stunden är över, men den avslappnade känslan kommer att hänga kvar en stund till...
(iaf tills det om 45 min trillar in 25 förskolebarn)

Idag hade vi premiär på vår sagolek med tema: julen.
Det var pepparkakor, julmust, snö, julpyssel, granar och lackade julklappar.
Nu längtar jag.
En vecka kvar, en vecka kvar, en vecka kvar...

Helgen blev extra lång eftersom jag var ledig i torsdags och fredags.
Jag hann baka saffransskorpor, mandelmusslor, sirapskakor, schackrutor, vaniljhorn och brysselkex.
Hann också släpa ner julgranen från vinden och klä den i silvriga kulor och glitter i överflöd.
Tog det faktiskt lugnt också. Läste böcker och låg i badkaret tills jag såg ut som ett stort russin.
I lödags hade jag underbart fika-besök och alla kakorna försvann i ett nafs.
Magnus stannade kvar och utmanade mig på "Vem där?". Jag fick såklart stryk. Han är omöjlig att vinna över. Tjurig? Vem? Jag? Näe...

Idag ringde en otrevlig journalist från vlt som tyckte att jag skulle svara på varför ingen har skrivit i kondoleansboken för Thore Skogman.
Vad ska jag svara på det?
Jag kan omöjligt veta varför folk tittar i den men inte klottrar dit sitt namn. Och han gav sig verkligen inte heller. Han bara skulle ha ett svar.
Det roliga var att han hade varit här tidigare, men hade han själv skrivit i boken?
Nä, det hade han såklart inte.
Journalister är märkliga människor...
Antagligen kommer det stå nåt giftigt i morgondagens tidning.
Jag vet av erfarenhet att han inte är någon speciellt rolig journalist att ha och göra med.

Pepparkakshuset blev äntligen färdigt igår. Min lillasyster (med sitt splitternya körkort) hjälpte mig att köra det till biblioteket.
Här är resultatet av åtskilliga timmars byggande:
Och pappa- tack för hjälpen med att leta fram träden.