Det är lätt att hålla käften, men svårare att säga som det är
Sitter på jobbet och fryser som vanligt. Jag är så trött på att frysa nu. Men jag vill ändå ha kvar vintern lite till.
Idag är det tisdag, vilket betyder att jag ska vara lite hurtig med step-up. Har fått med halva jobbet snart. :)
På torsdag ska vi åka pulka igen! Eller bob. Jag har hämtat min gamla. Shit, vad fort det gick! Och jag gjorde såklart världens vurpa mitt i backen. Landade på axeln. Den mår inte så bra än...
Sen har jag en lång skön helg framför mig. Är ledig på fredag så då åker jag till Stockholm. Ska spendera fredagen med Magnus (jippie!), och sen ska jag träffa Fredrick och Christer på lördag och söndag. Vi ska antagligen bara ta det lugnt. Det passar mig fint. Jag behöver varva ner lite. Ett besök på Chokladkoppen i gamla stan har iaf Fredrick lovat mig, så det ska jag se till att det blir.
Läste Jeanettes blogg och började fundera på det där med att vara sig själv och våga öppna sig för folk utan att vara rädd för att vara "fel". Jag är sjukt dålig på det. Att prata med folk alltså. Jag är bäst på att snacka en massa (det vet ni ju) men inte lika bra på att PRATA. Alltså verkligen prata. Jag är istället väldigt bra på att slingra mig för att ingen ska få veta hur jag egentligen mår eller känner. Men jag har faktiskt börjat bli lite bättre nu. Och vill ni veta nåt så får ni väl fråga rakt ut och inte ge er förrän jag svarat. Det kan fungera. Eller inte.
Som sagt, "Det är lätt att hålla käften, men svårare att säga som det är".
-Winnerbäck, vem annars? :)
Vad är det som stör mig?
Fan, jag är sjukt trött på mitt liv just nu. Borde antagligen inte klaga, för egentligen har jag det rätt bra, men jag är så irriterad på allt just nu.
Småsaker stör mig galet mycket. Folk som inte har tid (bra ursäkt?) att ens höra av sig tex.
Jag jobbar också mycket, men nog fan har jag tid att skicka iväg ett sms. Speciellt om nån har lämnat meddelanden och ringt flera ggr. Man borde vilja veta vad personen vill. Eller?
Jag är trött på saker. Trött på att vara ensam. Mina telefonräkningar är ett bevis på det.
Men som sagt i mitt förra inlägg, jag har underbara vänner också! Folk som hör av sig ofta! För att de vill.
Inte för att jag tjatat. :D
Jag vill härifrån ett tag. Har tagit tag i mitt utlandssemester-sparande på riktigt nu. Jag vill bort.
Kanske ska dra till Belfast? Anna! Rädda mig! Haha. Säg bara när jag får komma så dyker jag garanterat upp. Jag lovar.
Ikväll blir det iaf fika och film med Jeanette och Anna-Karin (Sandra kunde tyvärr inte). De av mina vänner som jag känt längst av alla tror jag. Såna som alltid finns där och som är bra på att höra av sig.
Eloge till er, darlings! ;)
Puss på er alla!
Nyår- inte så glammigt som alla vill ha det
Istället fann jag mig själv sittandes hos mina föräldrar med mina systrar och syskonbarn ätandes tacos.
Kvällen förflöt (konstigt ord. Finns det verkligen?) med kortspel och det nyinhandlade spelet Hjärnkoll som jag och mamma köpte före jul. Vi tog oss igenom olika världar efter att ha köpt färdmedel som t.ex. isbjörnar och rymdraketer, klarade utmaningar och svarade på gåtor. Jag vann såklart inte. Typiskt. :)
När 12-slaget äntligen kom så hade ungefär 90 % av min familj redan gått hem, och jag och pappa stod ensamma ute på gatan och kollade på fyrverkerierna. Mamma stod på trappan och frös. :)
Så är det liksom. Jag pratade med en del andra människor efteråt, och de hade haft det ungefär likadant. En lugn, skön nyårsnatt. Jag är helnöjd.
Och nu är jag tillbaka i verkligheten...