Jag är en av alla dom

Jag vet att det rör sig väldigt lite här på bloggen, men det är för mycket nu. För mycket på gång. Jag behöver vila.
Delvis är det mitt eget fel. Jag vill utnyttja min lilla fritid till fullo och bokar kalendern full.
Jag ignorerar vetskapen om att jag behöver ha ensamtid att tänka på. Tid att försjunka i en riktigt bra bok eller bara ligga stilla på rygg och filosofera. Det finns ingen tid till sånt nu.
Delvis är det också jobbets fel. Eller fel kanske inte är rätt ord, men det är en sån period när allt händer samtidigt. Dagar när man inte ens hinner sätta sig ner på kontorstolen på hela dagen. Det är roligt också, men jag är helt slut. Både fysiskt och psykiskt. Dessutom händer det saker runt omkring mig, med människor som jag bryr mig väldigt mycket om. Både vänner och släktingar. Min hjärna är full nu. Det räcker.
Jag behöver vila.

Ja, men kom igen nu!
Vi bestämde oss för att iaf åka till Skantzöbadet för att hämta böckerna som står där när vi ändå hade bokat en bil. Letade fram lådor, gick till kommunhuset för att hämta bilen och åkte dit. Skylt på dörren:

På torsdag 24/9 öppnar receptionen 16.00.
Övrig tid finns personal på området.


Ehh, nej, inte en människa så långt ögat kan nå. Dessutom började det regna.
Bara att åka hem igen och gå i regnet från kommunhuset.
Suck.
Är det helg snart?

Jag och Sabina är så smarta så vi borde få pris.
Vi har pratat i evigheter (ja, iaf två veckor) om att alla förskolor är stängda idag pga planering. Ändå sitter vi och bokar en bil och planerar att köra ut alla 210 (typ) sagopåsarna till förskolorna idag, eftersom idag är en sån bra dag. Jo, tjena. Var ska vi lämna dem då, hade vi tänkt? På parkeringen?
Jag som var så glad över att få bort alla säckarna från mitt kontor. 
Jag  har ingen vidare tur den här veckan...

Dagen började med att min cykel bestämde sig för att få punka på vägen till jobbet.
Så där lagom långt både från hemmet och jobbet. Såklart.
När jag kom till jobbet skulle jag ha en grupp 6-åringar på besök, så jag började nysta ut röd tråd över hela biblioteket, plocka fram vaxduk, pysselmaterial och intressanta böcker.
Men var var ungarna? Jag väntade och väntade, men dök de upp? Nej...
Efter ett bra tag märker jag ett telefonsvararmeddelande där Sussi som skulle kommit med barnen talar om att de inte kunde komma eftersom de hade sjuk personal. Hon hade sökt mig jättelänge! Jag har såklart inte hört någonting eftersom jag sprungit runt som en dåre för att hinna bli klar i tid.
Bara att plocka undan allt igen.
Dessutom strular alla datorer. Vi kommer ingenstans, men det problemet fixades och min cykel bor numera på Stenströms reparationsavdelning.

Min barndoms musikintresse har nosat mig i hälarna den här veckan. Min första stora idol med de rappa texterna och den kaxiga utstrålningen. Jag pratar såklart om Magnus Uggla.
Jag fick min första Uggla-skiva när jag fyllde 8 år (om jag inte minns fel). LP-skivan 35-åringen med hits som Jag mår illa och Baby Boom.
När jag var ett litet Uggla-fan spelade jag sönder skivan dag efter dag efter dag tills mina föräldrar fick nog och hjälpte mig att spela över skivan till ett kassettband som funkade i freestylen så de slapp höra.
Jag hade såklart ingen aning om vad det handlade om. Texterna på låtarna alltså. "Då lägger jag en pizza och går ut!" var ju helt obegripligt. Varför skulle han lägga en pizza där för? Och varför var det så kul att "Fru Bindefeldt får sås på magen"? Jag fattade ingenting men sjöng oskyldigt med som en galning. För det var ju så BRA!
Häromdagen flyttade jag över Jag mår illa till min ipod och skrattar tyst för mig själv när jag hör den närmast geniala texten och flinar samtidigt åt min egen barndoms okunskap. Det var en tid då jag faktiskt lyssnade på musiken och det räckte. Det gör det inte nu. Jag analyserar sönder texter i det oändliga, och jag gillar det. Men ibland saknar jag att bara lyssna utan att förstå ett skvatt.

Dessutom (när jag var lite större) trodde jag att han i Trubaduren sjöng "Tills nån vänlig själ slår halsen av han. Sluta!" När det egentligen ska vara "hans luta". Men vem fan visste vad en luta var egentligen?
Det skrattade jag också gott åt i veckan när jag hörde den.

Kolla vad jag har förresten!
Kunde ju inte lägga ut bilden innan Jeanettes kalas, eftersom hennes paket innehöll en sån här.
Hängande bokmärken liksom. Snyggt! Jag vill ha flera så här i klunga. Jag läser ju flera böcker samtidigt, så det kunde ju vara praktiskt. Synd bara att jag inte har några glasögon att hänga längst ut. :)

Jag är trött idag.
Eller, för att vara ärlig så har jag varit trött rätt länge nu. På mornarna tar det en evighet att komma ur sängen, men sen är det ganska okej, förutom att jag inte känner mig som vanligt.
Jag kommer på mig själv oftare och oftare med att ligga och bita ihop käkarna hårt när jag försöker sova, och gör det ofta också när jag vaknar. Mina axlar är spända och huvudvärken smyger sig på.
Humöret är det dock inget fel på. Bara jag kommer igång på morgonen så släpper det mesta, men varför kan jag inte slappna av när jag sover? Hur gör man?
Det här börjar bli lite jobbigt.

För övrigt har jag sett en del film de senaste dagarna. Kan rekommendera The boat that rocked och Slumdog millionaire. Två riktigt bra filmer, men på väldigt olika sätt.
Har ni sett nåt som ni kan rekommendera? Jag är inne i en filmperiod.

Okej, hörrni. Jag behöver hjälp, tips och idéer.
Jag har blivit inbjuden till en maskeradfest med tema schlager/glitter/glamour.
Helst ska man klä ut sig till en (i verkliga livet) existerande schlagerartist. Det måste dock inte vara en svensk.
Nu är ju bara den stora frågan: VEM?
Ni kan ju fundera lite och samtidigt väga in att jag inte är pinnsmal som typ Charlotte Perelli.
Peruker går alltid att trolla fram, och tänk också på att jag gillar glitter och fjäderboor och sånt. Gala, liksom.
Ge mig förslag nu, okej? Festen är den 31 oktober och jag vill helst inte bränna en halv lön på att fixa acessoarer.
Kom igen nu. Gnugga geniknölarna.

Och nej, jag tänker inte vara Carola. Någonsin.

På en bänk utanför Kolbäcks bibliotek sitter just nu två unga killar och spelar gitarr.
Jag ser dem genom fönstret. Jag ser deras armar och fingrar röra sig i takt. Perfekt synkroniserade.
Jag hör dem bara litegrann, men de sitter där i solen och spelar. För ingen särskild. För alla.
Emellanåt hör jag dock den ena killen tydligt. Det är när han tar i från tårna, sluter ögonen och sjunger så rent att jag får rysningar längs ryggen.
Just nu sjunger han "With or without you" av U2. Det är vackert.
Det är anledningen till att jag sitter här och ler för mig själv en ganska långsam och trött Kolbäckseftermiddag.

Och så river de loss "This is the life" av Amy MacDonald och jag tror att jag älskar dem.
För att de inte stänger in sig med den här fantastiska talangen. För att de tar med sig den ut och ger den till mig.
Undrar om de förstår...

Chubby Hubby (ett rart och skämtsamt uttryck som typ betyder "knubbiga maken") är sedan många år ett populärt inslag i Ben & Jerrys glassortiment. I och med att glassmakarnas hemdelstat Vermont nyligen röstade igenom en lagändring som tillåter könsneutrala äktenskap så döps nu glassen tillfälligt om till Hubby Hubby (alltså "make make").

Chubby Hubby, eller Hubby Hubby, är glass med smak av jordnötssmör och kakdeg proppad med kola och salta kringlor. "Knubbig make" är med andra ord ett rätt passande namn...

Ja, men tror ni inte att jag hoppade av glädje idag då när jag fick ett mail om att mitt pussel fanns att hämta.
Jo, först blev jag glad, sen läste jag vidare och kom till utlämningsställe:

Kolbäcks Tobak & Spel

KOLBÄCK!?
Ja, men där är ju jag varje dag.
Inte.

Suck. Ska försöka få lillsyrran att skjutsa mig dit efter att vi ätit lunch idag.
Jag vill ju börja bygga!

(Och ja, ni får komma och fika även om ni inte vill bygga. Det går fint.)

på att det här skitsnygga 2000-bitarspusslet ska anlända så att jag har något att roa mig med under hösten.
Vill ni hjälpa till? Jag kan bjuda på fika.