Bröllop
Jag åkte in till stan ganska tidigt för att följa med och göra Sofia sällskap medan hon skulle sminkas. Sen blev det en hel vetenskap att snöra ihop hennes klänning i ryggen och ta oss till fotografen. Sen dags för kyrkan. Alla var nog nervösa, men allt gick alldeles finemang och bägge sa "ja" och allt sånt. Sen fick jag och Micke (som var best man) åka med i limousinen innan vi slutligen anlände till festlokalen där det serverades väldigt god mat och stämningen var på topp. Mitt tal gick bra och alla sjöng med i allsångerna. Jag tyckte iaf att det var trevligt. Hoppas de gjorde det också. ;)
Kolla vad fina de är!
tack
Självklart ska man inte klottra i biblioteksböcker, men ibland kan det ju vara bra.
Nu slapp jag ju kasta bort tid på den.
Hopplösa tvättstuga
Jag har lyckats med det mesta hittills. Låst in kläderna över helgen så att jag fick panikpacka och tvätta hos Jockes mamma på pride, sist tvättade jag alla kläder i vad jag trodde var 40 grader som som visade sig vara 95 vilket resulterade i något trängre kläder. Jag lyckas alltid boka den tvättstugan som har trasig maskin/torktumlare, och nästan alltid är det någon som inte plockat bort sina kläder ut torkrummet när min tid börjar.
Igår hade jag hängt alla tvätt och satt och kollade på tv och pratade i telefon i godan ro. Kollar på klockan som visar 21.59 och helt plötsligt PANIK! Tvättstugan låses med centrallås kl 22.00! Kastar mig ut och ner, men hinner såklart inte.
Fick ställa väckarklockan tidigt idag för att hämta kläderna direkt tvättstugan öppnade. Ett plus var ju att de iaf var torra.
Suck. Undrar om det här är ett straff för att jag alltid snor andras tider, eller om jag helt enkelt är lite klantig.
Det är det första, va?
Trädgård: Riktig vs. FarmVille
Boven i dramat heter FarmVille. Ja, de flesta av er kännar nog igen sig. Oerhört beroendeframkallande. Men vem bryr sig? Jag har en trädgård! Med en röd lada, redskapsskjul, workshop, kor, grisar, får, ankor, träd av alla de slag och massor av land att plantera i. Nästa steg är såklart att försöka fixa en trädgård som man faktiskt kan gå runt i utan att vara en pytteliten mini-me på dataskärmen.
Iaf så försöker jag ju. Skördade morötter PÅ RIKTIGT igår. Inte på nån sabla dataskärm. Och kolla vad de har slingrat ihop sig. Värsta morots-orgien liksom. Kanske bäst jag håller mig till FarmVille. Där ser allt perfekt ut, och så får man betalt.
Förnedringens dag
Först var det ultraljud med en (såklart skitsnygg) läkare. Grejen är att när man ska göra ultraljud av hjärtat så får man ligga på sidan och sedan vet vi ju alla hur ett ultraljud går till. Problemet är bara att om jag lägger mig på sidan så finns det ju inte en chans att komma åt eftersom jag har lite för mycket bröst som hänger (ehh, hrmmm, ja) i vägen. Iaf, han var rätt smidig och finkänslig, den där läkaren och allt gick galant. Mitt hjärta slår starkt och fint, förutom att det följer en takt som typ inte existerar. Så, torka av sig gelén med lite papper och vidare till nästa förnedrande undersökning, nämligen "arbets EKG:t". Dags igen, ta av sig på överkroppen, bli kopplad till en miljon sladdar och blodtrycksmaskiner och upp på cykeln. Utan tröja och utan BH medan (den iofs otroligt trevliga) sköterskan och läkaren stirrar på en.
I början gick det lätt, men hela testet är en uppförsbacke och efter hand måste man ta i mer, börjar svettas och brösten flax flax liksom. Dessutom har de placerat en spegel bredvid så att man inte ska kunna undgå sin egen sexighet. Tack för den liksom. Iaf, extraslagen försvann när jag ansträngde mig, och det var ju det vi ville, så jag antar att förnedringens dag till slut fick ett gott resultat. Tur för dem.
Horror!!!
Hade knappt hunnit somna igår förrän jag hörde det misstänkta ljudet av en harkrank som studsade runt i rummet med de milslånga benen hoppandes mot väggarna. Jag flög upp som skjuten ur en kanon och tände lampan. Nej, inte ett liv nånstans. Smög runt försiktigt, försiktigt för att inte skrämma den så att den flög på mig. Men nej, ingenstans. Plötsligt hör jag ljudet igen, men i hallen. Blixtsnabbt slänger jag igen dörren till sovrummet och lägger mig igen. Skakig.
Lite senare vaknar jag av ljudet igen, och nu alldeles vid min kudde!
Upp igen, tända lampan, och jodå, visst är den där, men uppe i taket! Såklart uträknat för att jag inte ska nå den.
När den är ovanför sängen passar jag på. Smyger till tidningsinsamligen, grabbar första bästa reklamblad och viker det sakta medan jag smidigt (jodå) ställer mig i sängen. Siktar och drämmer till. Yes! Men NEJ, var den tvungen att ramla ner med alla sina äckliga ben I MIN SÄNG?! *ryser*
Jaja, nu är han i omlopp i avloppsrören, och alla fönster hemma är ordentligt stängda.
I natt anfaller väl den som agerade skenmanöver i hallen. Lovar att de samarbetade.
måla om?
Coolt tak i ett rökrum...
Eller varför inte det här golvet i badrummet? Skulle du våga gå in?
är det verkligen du?
har du sumpat din sista chans
är du framme nu?
har du valt en väg att gå,
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
är det verkligen du?
tack
En man ca 70 år kommer fram till lånedisken med ett stort vänligt leende och pigga ögon:
- Jag har gått här och läst tidningen nu i någon månad, och nu börjar jag förstå varför det är så mycket gubbar här.
Det är för att du är här!
Visst är det härligt med vänliga människor?
Tidigare imorse berättade en kollega att hon hade pratat med en låntagare om en kollega till oss som hade slutat. Låntagaren utbrister då förfärat:
- Men Maria ska väl inte sluta, va?
Ibland är det skönt att höra att man är omtyckt.
äntligen ute
Igår kom jag och Sandra äntligen ut i spåret med stavarna.
Det var vi, ett par andra motionärer och ungefär en miljon myggor, och då hann jag ändå bara räkna ungefär hälften.
Efter halva 3 km-spåret med utrop som "men aj!", "sluta ät mig!", och "det kliar överallt!", så blev det en jävla fart på oss. Bara för att få komma ut ur skogen. Snabbt gick det och flåsigt var det, men lättnaden när vi kom till mål var bara pga att vi lämnade flygfäna bakom oss. Jaja, lite motion fick vi ju också såklart, men jag kan inte låta bli att längta till hösten. Mina överarmar ser ut som två prickiga korvar, och det är inte speciellt läckert. Jag lovar.
underbara olle
Hans farmor och farfar är på väg hem, varpå han tittar på oss andra på altanen och säger allvarligt:
- Ska inte ni fyra också gå hem?
Ja, men tack, det börjar nog bli dags. :)
Lite senare säger hans pappa till honom på skämt:
- Lyssna inte på de där. Brudar är inte att lita på!
- Är du en brud?
3-åringar är härliga varelser.
Alice in Wonderland
Åh, vad jag vill se den här filmen! Tim Burton borde göra alla filmer i hela världen. Minst.
Vill någon följa med?
virrpanna med kontroll
Ja, jag antar att jag är ett levande bevis på det.
Ibland vet jag direkt vad jag vill och då kan ingen få mig att ändra åsikt. Ingen.
Andra gånger vill jag ha så många olika alternativ som möjligt in i det sista, men det betyder inte att jag inte har kontroll. Tvärtom. Då har jag en plan för varje alternativ så att jag vet precis hur det kommer att bli, oavsett vad jag väljer.
Som ni förstår så går min hjärna på högvarv för det mesta. Jag har stenkoll på vad som ska hända när, och även ett par alternativa planer ifall jag skulle ändra mig. För okej, ingen annan kan få mig att ändra mig, men min järnvilja är det inte många som rår på. Inte ens jag själv. Om någon mot förmodan skulle övertala mig till något som jag egentligen inte hade tänkte mig eller vill, så har jag extremt svårt att koppla av och bara ha roligt. Jag hatar att inte ha koll på vad som händer, och det stör mig oerhört mycket. Jag vill också vara härligt galet impulsiv och oblyg och oberäknelig, men jag antar att jag har andra egenskaper...
Ryggen okej igen
Han bara: Här är det fel, här är det fel, här är det tvärstopp, här har du en låsning...osv.
Sen bara: Ja, hela den här biten (måttar typ 3 dm från nacken och nedåt) är ju helt fel!
Jag bara: jaha...
Efter ett bra tags knäckande och brytande så verkade han nöjd, och jag kan röra på mig igen. Fick en ny tid nästa vecka, och tills dess ska jag vila och göra lite övningar.
Känner dock att den här underbara ömheten som man får efter kiropraktorbesök börjar infinna sig. På efm är jag antagligen helt stel, men sen blir det ju bättre, så...
back to business
I lördags satt vi vid Slussen och tittade på pride-paraden, sen blev det en promenad till parken där både Miss Li och Marit Bergman stod på scen under kvällen. Jag hittade Tommy i vimlet (eller han hittade mig) och tillsammans hamnade vi i autograftältet med Marit Bergman. Sedan träffade vi en massa folk, därav Tommys kompis Daniel (till höger på bild nr 6), och allvarligt talat vet jag inte när jag skrattade så mycket senast. Herregud, vilka sköna människor det finns.
Jag blev meddragen till ett ställe där det var galet varmt och absolut inget syre, så efter ungef'är en kvart gick vi ut igen. Kom hem halv fyra med leendet upp till öronen och somnade i samma sekund som huvudet nådde kudden. Vaknade nån timme senare för att åka hem. Hade inte packat än, så jag slängde ner allt i väskan och stängde, men inte ville väskan stänga sig, nejdå, Sonja (hundjäveln) hade tuggat sönder dragkedjan så fint, och i stressen letade Christer fram nåt lila-metallic-presentsnöre som fick hålla ihop väskan. På tåget hamnade jag såklart bredvid ett skrikande barn och en överpedagogisk mamma som pratade bebisspåk hela tiden. Ibland är man väldigt tacksam för ipods. Tro mig.
Jaja, sov som en stock igår, och nu, efter 2 veckors sovande på soffor och smala hårda madrasser så har jag en fin låsning mellan skulderbladen och väntar på att sjukgymnasten/kiropraktorn ska ringa upp mig. Att ha roligt tar på krafterna, men vem bryr sig?
Och slutligen, Christers parad-outfit och hunden från helvetet (nejdå, hon var söt, men inte på den här bilden).
sova
Nu, dags att sova.