Jag är en av alla dom

Jag funderar på att starta en bokblogg.
Vi har ju en på biblioteket, men där skriver vi mest om barn- och ungdomsböcker, och man måste ju dessutom tänka lite på vad man skriver när det är bibliotekets blogg.
Jag startade den ju privat för flera år sedan, men nu drivs den av biblioteket.
Tanken är att jag ska kunna ha en plats där jag kan skriva om vad jag vill, men mest om böcker.
Vad tror ni om det? Någon som vill ha boktips?
Jag läser ju rätt mycket...

Jag har för fasiken köpt strumpor för alldeles för mycket pengar nu, men vad gör det?
Vintern blir så himla mycket roligare på det här sättet.
Kolla in på Happysocks.com så förstår ni.

Nu har jag förhandsbeställt böcker från adlibris.
Jag är hopplös.
I år blev det:

Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard
En spännande historia om ett hemligt litteratursällskap med speciella krafter i källaren av ett antikvariat.

Var är Alaska? av John Green
Härlig ungdomsbok om en kille som samlar på döda kändisars sista ord, och om en tjej som ställer allt på ända.

1001 böcker du måste läsa innan du dör av Göran Hägg
Ja, helt enkelt, bara att börja pricka av...

Art & Max av David Wiesner
Bilderbok som jag varit sugen på en tid. Fantastiska illustrationer.

Det förlorade barnet av Tad Williams
Fantasy.

Amerikas blixt- om Edgar Allan Poe av Charles Baudelaire
Jag gillar ju Poe, så det kan säkert vara intressant.

Så, det var ju inte så farligt. Sparar mig till "riktiga" bokrean i butikerna. Det är mysigare.

Sitter här och gör det dummaste man kan göra i min situation: nämligen googlar laxermedlet Phosphoral som jag ska sällskapa med på måndag och tisdag inför tisdagens koloskopi.
Man får reda på en massa skräckhistorier ska jag säga er, men också en del bra tips. Blanda med äppeljuice är tydligen att rekommendera.
1,5 meter slang upp i röven kan man ju definitivt vara utan, men det är ändå inte det jag är mest rädd för.
Nej, att dricka laxermedlet är min största skräck.
Jag är inte speciellt kräsmagad (om det inte gäller lök), men just att dricka äckliga saker är lika med tortyr.
Från början skulle jag ju dricka 4 liter (!) Laxabon, men efter att jag ringt till sjukhuset och talat om att jag skulle spy eller i värsta fall dö om jag var tvungen att dricka det (jag har ju gjort det förut) så fick jag byta till Phosphoral, där man bara dricker 2 glas, och sedan en helvetes massa klar vätska, typ saft eller vatten.
Men ändå, jag vill inte!
Men samtidigt, det är säkert en massa klena töntar som klarat detta innan mig, så då måste det ju gå!
Och man kan ju alltid hoppas att de hittar nåt fel.
Håll tummarna allihop!

Min fantastiska lillasyster har fått ett nytt jobb!
Förlåt, var inte meningen att låta så förvånad, för det är jag inte. Hon är briljant, och jag tvivlade aldrig en sekund på att hon skulle hitta ett jobb i Västerås. Skönt för henne, och skönt för lilla systersonen som slipper vara lååånga dagar på dagis. GRATTIS igen! ♥

För övrigt så är jag igång igen på träningsfronten. Simning i tisdags, schlagergympa i onsdags och träningsvärk idag.
Jag skulle faktiskt tränat idag, men jag tror att jag bara tar promenaden dit och tillbaka för att köpa gymkort och sedan går på bio med äldsta syrran istället. Det är ju trots allt fredag.
Träningen kan jag klara av imorgon.

Och, ni har väl inte missat att vi har Linedance-uppvisning imorgon kl 14 i Folkets hus? Det är obligatorisk närvaro, det säger jag er.

Nu- jobba.

Btw så är det väldigt svårt att få bokstäverna till ordet schlager i rätt ordning när man skriver på tangentbordet. Det slår nästan kanske.

Läste just ett reportage om syskon i Amelia, där de tar upp hur man är utifrån vem man är i syskonskaran. Eller om man helt enkelt är ensambarn, vilket jag personligen inte har någon erfarenhet av.

Jag och Ulrika är ju mellanbarn, och enligt tidingen så är mellanbarn oftast:
- Flexibla
- Goda lyssnare (fast vi pratar en del också)
- Populära i kompiskretsen
- Bra på att leva i nuet

Men eftersom vi oftast blir klämda mellan alla anda syskon, så är vi också ofta:
- Undanglidande
- Vingelpettrar (vad är en vingelpetter?)
- Drömmande eller depressiva (drömmande, ja...)

Och Sofia, lyssna nu så ska du få veta hur det yngsta barnet oftast är:
- Lättsamma
- Nej-sägare
- Kreativa
- Risktagare
- Radikala

Men ni är också (för att ni aldrig behövt prestera för att få föräldrarnas kärlek):
- Överbeskyddande
- Bekväma (smålata)
- Ansvarslösa drömmare

Ehh...jag känner nog inte riktigt igen min lillasyster i det där. Iaf inte i det där sista. Men sen vill jag nog också tro att vi alla fått föräldrarnas kärlek utan att behöva känna att vi måste prestera något.

På storasyster-fronten stämmer det dock bättre. Här känner jag igen Kristina (iaf på de första sakerna).
De är oftast:
- Ansvarsfulla
- Allvarliga
- Lydiga
- Duktiga och prestationsinriktade
- Självsäkra socialt och verbalt
- Framgångsrika

Men de är också:
- Emotionellt osäkra (låg självkänsla)
- Besvikna, bittra


Ensambarn är väldigt lika äldsta barn, men de är tydligen också ofta:
- Självupptagna
- Ensamstående (om de slår sig ihop med någon är det oftast ett annat endabarn)

Känner ni igen er, ni andra?

1. Speglarnas herre av Mattias Johnsson
2. Solstriden av Jeanette Winterson
3. Dash and Lily's book of dares av David Levithan och Rachel Cohn
4. Stilla dagar i Mixing part av Erlend Loe
5. Den dansande djävulen av Martin Widmark
6. Odd och frostjättarna av Neil Gaiman
7. Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
8. Tonje och det hemliga brevet av Maria Parr
9. Tusen gånger starkare av Christina Herrström
10. Min mamma piraten av Jackie French
11. Fjäril av Sonya Hartnett
12. Vad hatet gör kan ingen fatta av Marie Chantal-Long
13. Kitty och den vita vålnaden av Carolyn Keene
14. Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl
15. Alla själars natt Deborah Harkness
16. Night world: Att lura döden L.J. Smith
17. Regn och Åska av Håkan Lindquist
18. Willow av Julia Hoban

Det är så spännande med sjukvården.
De skickar ut en helvetes massa papper fulla med läkarspråk som ingen förstår. Hur tänker de? Sitter de på fullaste allvar där och tror att vanliga människor utan sjukvårdsutbildning förstår vad de menar?

Ska strax ner till vårdcentralen för att ta en massa prover.
Det roliga är bara att jag inte vet till vad.
Visst, jag vet att det har med den ständiga magen att göra, men vad jag ska göra på själva besöket har jag ingen aning om. Det enda jag förstår är att jag ska träffa en läkare och att jag inte behöver fasta. Alltid något.
Ska nog verka som en idiot och ringa och fråga.
Det är inte så roligt att lämna avföringsprov och blodprov så att jag gör det utan anledning.

Kolla vad som är på väg hem till mig just nu!
Äntligen har någon hittat en släkting till skaparen och fått tillstånd att ge ut den på DVD.
Årets lycka!

Japp, då är jag på svensk mark igen. Det känns skönt. Och det snöar.
Igår när jag klev ut från Arlanda så frös jag nästan ihjäl. Men tack världens bästa föräldrar som hämtade mig med en bil full av vinterjacka, mössa och vantar. Sötisar.
De tre sista dagarna i Mumbai var ganska galna. Mumbai är en storstad med 13 miljoner invånare, och det kändes. Men mest kändes det skitigt, högljutt, överbefolkat och rörigt. Man kommer på sig själv med att vara ganska bortskämd med allting. Viktig insikt men jobbigt att se barn som ligger och sover efter vägarna på nätterna i skräpet.
Men det var vackert också, men kanske inte på samma sätt som jag hade väntat mig.
Sevärdheterna som fanns i guideboken var ju föga imponerande i verkligheten och vi skrattade och suckade oss igenom seightseeing-dagen.
Här kommer lite fler kort från Indienresan iaf.



Här är jeepturen som skulle ta oss till vattenfallet. Det här var inte ens det värsta lerområdet, men jag tror att ni förstår varför vi fastnade.



Vägen dit var ju iaf värt besväret, för vattenfallet var fantastiskt! Coolast var det när ett långt tåg kom körande uppe på bron. Ur dörröppningarna hängde folk som vinkade åt oss. Typiskt Indien att åka där uppe utan dörrar på tåget.



Vid vattenfallet var det massor av apor som sprang omkring och var söta och tiggde mat. I jeepen på väg dit fick vi följande information:
"The white monkeys are friendly, but watch out for the black-faced ones, they're not friendly, they're like the Russians!" Haha, jag kan bara hålla med. De otrevliga ryska turisterna var överallt och gillas (enligt vår chaufför Francis) bara av barägarna.



Utsikt över Mumbai.



Och ja, korna var överallt. Mitt i gatan, vilandes i refugerna, mitt i rondeller osv. Den här gick väl an. Den är ju nästan söt, men alla var inte det...



Kolla den här. Så himla otäck. *ryser*



Och så lämnar man detta för dagens kyla i Sverige. Som att hoppa i en isvak från en bastu ungefär. Men trots allt är det skönt att vara hemma.

Har spenderat var sista hela dag i Goa pa stranden i het sol. Jag har numera en hennatatuering som jag inte gillar (ja, den ar FUL faktiskt), och som kommer att sitta pa min arm i 2 veckor. Hurra.
Just nu regnar det ute, och luften ar om mojligt annu mer fuktig an annars. Vi ska strax ata pa var favoritrestaurang Redondo for sista gangen innan avresa.
Imorgon kommer taxin kl 11 och planet till Mumbai lyfter 14.20. Sedan vantar, vad vi antar, 2 och en halv hysterisk dag i storstaden. Det blir nog bra...

Dudhsagar vattenfall var magnifikt. Valdigt hogt och vackert, men det vi kommer att minnas mest ar nog anda den minst sagt skakiga 8 km-resan dit i jeep. Vagen var bara orange lera och en gang fick jeepen knuffas loss ur geggan. I jeepen satt vi och 4 engelsman och skakades hit och dit och in i varandra medan svetten rann langs skinnsatena. Mysigt. Haha. Jeppen plojde genom vatten som gick upp till halva bilen och over stock och sten kandes det som. Sedan var det bara att satta igang med att klattra pa stenarna genom vattnet for att komma fram till fallet. Och sedan- saklart, skulle vi ju tillbaka igen. Vi var ganska trotta i kroppen nar vi kom hem.
Snart ar jag hemma igen. Det kanns som att jag varit har i en evighet, men anda som att vi precis kom hit. Konstigt. Hoppas att ni har det bra allihop!

Varje onsdag har de stor marknad i grannorten Anjuna, och sjalvklart skulle vi dit.
Solen stekte for forsta gangen sen vi kom hit, trafiken ar som vanligt galen, och nar vi klev ur taxin sa hade vi genast 3 kvinnor omkring oss, och fler blev de.
Madame, come look, you need sarongs, jewelry, shawls. Nice price for you, my friend. What is your name? Maria, you can have anything. Good price. Come look. Please, come look. Try this, look, beautiful....
GUD, jag blir galen! De hovrar omkring en och lagger sina hander pa en och drar i en och ger sig INTE! Jag blir tokig!
Frasen vi anvander mest ar helt klart "No, thank you, maybe later".
Men konstigt hur fort man vanjer sig anda.
Marknaden lamnade vi dock fort, dock ett par souvenirer/julklappar rikare, och tog stranden i besittning istallet. Ljuvliga vagor! Stora! Helt slut i kroppen. Nu mat och kvall.
KRAM