Rädda julen!
kaos
Hela veckan har vi haft 3 sjuka, och det är ganska mycket, men efter lite pussel så fick vi iaf ihop det.
Idag ringde två till. Nu är det kaos. 5 sjuka av 9 möjliga.
Och då är det inte ens svininfluensan. Imorgon är dessutom 2 av de 4 kvarvarande lediga, och jag är såklart en av de lyckliga som ska jobba. Tur att man kan stänga tidigare. :)
Förvirringen är total
Imorse var jag på väg ut genom dörren när jag inte hittade mina skor.
Tusen saker hann virvla genom mitt huvud.
Var är mina skor?! Hade jag skorna med mig hem igår? Ja, det måste jag ju haft.
Jag kan väl inte åkt hem barfota?
Var ÄR mina skor? Någon har snott mina skor! Herregud, någon har gjort inbrott och snott mina skor!
Men, seriöst, vem vill ha mina skor? VAR ÄR MINA SKOR?!
Jaha, de står bakom mig.
Dags att vakna, kanske?
Filmtips
Vi har bara tagit det lugnt, och det var precis det jag behövde. Lugn och ro i underbart sällskap.
I lördags var vi på bio och såg Upp! som 3D-film och seriöst, alla filmer borde ses i 3D. Häftigt.
Man ser visserligen ut som en världstönt, men jag kan lätt bjuda på det eftersom filmen blir så mycket bättre när karaktärerna sträcker sig ut från duken och befinner sig mitt i salongen.
Såg en trailer för en film som heter Avatar som jag verkligen vill se, och så en filmaffisch för Sherlock Holmes med Jude Law. Mmmm...
Nostalgi
jaha...
"We... we could be friends, you know," said Coraline.
"We could be rare specimens of an exotic breed of African dancing elephants," said the cat. "But we're not. At least," it added cattily, after darting a brief look at Coraline, "I'm not."
Världens bästa pappa
Det är väl ingen som missat att det är Fars dag idag. Många tycker att det är slöseri med pengar att fira och att affärerna utnyttjar oss, men jag gillar det. Min pappa har slitit med att uppfostra fyra mer eller mindre galna döttrar i åratal, och jag tycker att en dag om året är det minsta han ska ha.
Jag har såklart en underbar mamma också som dragit sitt strå till stacken, men henne tar vi när det blir Mors dag.
Min pappa är helt fantastisk. Jag vet att andra säkert har pappor som de tycker överglänser min, men för mig är han helt perfekt. Jag älskar att han finns där när jag behöver honom, men att han också låter mig få kämpa lite och lära mig att klara mig själv. Jag antar att man måste göra så när man har fyra barn. Man kan inte övervaka och hjälpa med allt, och det har gjort oss till starka individer som klarar det mesta.
Men när saker blir svåra eller man bara vill vara liten och svag, eller späda på hans "stora-starka-pappa-ego" så kan man alltid räkna med att han finns där. För mig är han verkligen Världens bästa pappa! ♥
so long
Tomas Andersson Wij. Jag säger bara det.
Jag, en glasögonorm
På långt håll är min syn näst intill perfekt. Bara så ni vet. :)
På nära håll ser jag också rätt bra, men på eftermiddagarna börjar mina ögon bli trötta, och jag får anstränga mig för att få skärpa på bokstäverna. På kvällarna är det skitjobbigt att läsa.
Så nu fick jag ett par svaga läsglasögon som ska avlasta mina ögon lite, eftersom jag läser så vansinnigt mycket både på jobbet och hemma.
Jag valde ett par ganska kaxiga svarta bågar. Tänkte att ska jag nu ha glasögon så tänker jag faktiskt se till att de syns också.
Så, min barndomsdröm har infriats. Äntligen har allt provande av glasögon resulterat i att jag faktiskt får ta med ett par hem. Ja, jag och mina kompisar provade en del glasögon när vi var små. Det var roligt.
Vi får väl se om jag känner likadant när jag ska hämta dem om 2-3 veckor. Hoppas.
Ge mig en bok och jag älskar dig
När jag var mindre läste jag roliga böcker och en hel massa Kitty. Frossade i biblioteksböcker om allt möjligt, men det mesta var relativt ofarligt.
Sedan hände något. Fantasy-världen tog mig med storm, och sedan kom spökböckerna. Eva Ibbotson blev snabbt en favorit och sedan har det bara fortsatt. Jag får ofta höra av min Läseklubb (för 10-16-åringar) att jag läser för lite kärleksböcker, men herregud, det är ju så tråkigt. Alla handlar om samma sak. Jag vill ha vampyrer, spöken och övernaturliga förmågor i påhittade världar. Men sen kommer mitt något mer seriösa ungdomsbok-intresse, och där älskar jag att sluka jobbiga identitetskriser, hemska hemförhållanden, ensamhet och svikande vänner. Däremot hatar jag såna biografier, för då blir det på riktigt, och då kan jag inte för mitt liv få för mig att gotta mig i det.
Sen har vi mitt otroligt stora bilderboks-intresse. Jag fullkomligen älskar bilderböcker! Det är något med en riktigt välgjord bilderbok som får det att rysa längs ryggraden på mig. Det lockar fram pirr i magen och ett fånigt leende på mina läppar. Varför anses man som konstig om man älskar bilderböcker när man är vuxen? Det är ju konst för guds skull! Jag säger bara Sven Nordqvist. Öppna Var är min syster?, och du är fast. Om man inte trollbinds av den så förstår jag inte hur man fungerar. Faktiskt.
Jag väntar just nu på Neil Gaiman's (en författare som är klart underskattad i Sverige) bilderbok The wolves in the walls, som jag vet att jag kommer att älska. Han är lite som litteraturens Tim Burton. Läs The graveyard book, så förstår ni vad jag menar.
