Jag är en av alla dom

moahaha, har ni sett vad det blir för julkalender i år?
Supersnällasilversara och Stålhenrik har blivit pensionärer och bor på en pensionärsplanet som heter Julstjärnan, och där är det alltid jul! När barnbarnen kommer på besök så börjar de berätta om alla uppdrag de haft med att rädda jordens barn från superelaka superskurkar.
Kan bli hur kul som helst. Misstänker att iaf två små skruttar på Bulten kommer att gilla julkalendern?



På radion blir det julkalender med Martin Widmarks charmiga och modia monsteragent Nelly Rapp som ungarna älskar att läsa om. Böckerna är iaf ständigt utlånade av läsgalna lågstadiebarn.
Radiokalendern heter Nelly Rapp- en gastkramande jul. Jag ska iaf lyssna.

Att jag gillar böcker är ju ingen nyhet för någon.
Men att jag gillar böcker som handlar om böcker kanske inte alla vet.
Jag nästan samlar på dem.
Jag läste tidigare i oktober Slumpens bok av Åsa Lind. En bok som handlar om en bok som kan styra slumpen.
Jag har också alldeles för länge jobbat på att ta mig igenom Vindens skugga, och älskade Nabus bok av Zizou Corder.
Bläckhjärta-trilogin av Cornelia Funke handlar om en bok som heter just Bläckhjärta, och vad som händer när man helt plötsligt kastas in i bokens värld, med allt vad det innebär.

De här gillar jag speciellt mycket:

I love my little storybook (Min kära lilla sagobok) av Anita Jeram
Library Lion av Michelle Knudsen
Library Mouse av Daniel Kirk
Spökbiblioteket av David Melling
Nabus bok av Zizou Corder
Den oändliga historien av Michael Ende
Slumpens bok av Åsa Lind
Boktjuven av Markus Zusak
Bläckhjärta av Cornelia Funke
Hemligheternas bok av Fredrik Agetoft


Har ni förslag på fler böcker som handlar om böcker eller bibliotek?
Det kan vara allt från bilderböcker till vuxenböcker och de får gärna vara på engelska.

Nu har jag hämtat ut tre olika mediciner på fyra dagar.
Inte illa pinkat.
Tänkte att det räckte inte med extraslag på hjärtat och magkatarr, så jag slog till med lite urinvägsinfektion också. Lika bra att ta allt på en gång så kanske det blir lugnt sen.
Så om några dagar är jag väl som ny igen. *hoppas*
Mår ni bra?

Igår fyllde min stora lilla systerdotter 5 år, och vi var såklart på kalas.
Jag sprang runt som en dåre på stan i fredags för att hitta en kjol till henne, men herregud, alla kjolar som fanns i hennes storlek var minikjolar som knappt skulle räckt neranför stjärten. Hon är 5 år! Inte 15.
Jag gick omkring där och blev argare och argare och till slut fick det bli klänningen som hon har på bilden. Den verkade iaf bra, för hon hade den på sig under hela kalaset.
Grattis igen, söta Anja. ♥

Så, nu har jag varit och fått svar på mitt arbets-EKG och ultraljudet.
Efter mycket om och men så lyckades han ge mig rätt svar. Först verkade han inte ha en aning om varför jag var där, och lyckades hitta nåt provsvar från i mars som rörde min mage. Dessutom såg han lite förvånad ut när jag sa att det var gamla nyheter. Har de ingen koll, liksom? Till och med jag såg ju att det fanns nyare provsvar på datorn.
Iaf så såg jag till att jag fick provsvaren på papper så att han inte skulle blanda ihop allt igen. Allt såg fint ut även om de hade reagerat på alla mina extraslag. Jag fick göra nytt EKG (jag är typ EKG-proffs snart) och sen skrev han ut tabletter som jag kunde ta vid behov. Tex när jag ska sova och störs av extraslagen. Tack. Ett resultat till slut.

Tidigt varje morgon, redan innan solen gått upp, for han iväg på sin gamla, skramlande cykel in till ett stort hus i staden. Där stod han sedan ute på en gård tillsammans med sina kolleger och väntade, tills man utrustade honom med en kvast och en kärra och anvisade honom en gata han skulle sopa.
Beppo älskade dessa stunder tidigt före gryningen, när hela staden sov fortfarande.
--
När han färdades gatan fram gjorde han det långsamt men säkert. För varje steg ett andetag och för varje andetag ett tag med kvasten. Steg-andetag-tag med kvasten. Steg-andetag-tag med kvasten. Då och då kunde han bli stående litet och titta fundersamt framför sig. Och sedan fortsatte han.
Medan han vandrade gatan framåt på det viset, med en smutsig gata framför sig och en ren bakom, kom det för honom många, stora tankar.
--
"Du förstår, Momo" kunde han till exempel säga, "att så är det. Ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man."
Han satt tyst litet och såg framför sig, och fortsatte sedan: "Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer. Men varenda gång man tittar upp, så ser man att det som fortfarande är kvar inte alls blir mindre. Och man anstränger sig ännu mer, man får ångest och till slut har man alldeles tappat andan och orkar inte mera. Och gatan ligger fortfarande kvar framför en. Så får man bara inte göra."
Han funderade litet igen. Och sedan fortsatte han:
"Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, på nästa tag med kvasten. Hela tiden bara nästa.
Men då blir det roligt, för det är viktigt att man utför sin uppgift väl. Det är så det ska vara."

/Michael Ende- Momo, eller kampen om tiden

För att få bort lite av fläsket så åker man till simhallen. Simmar som en dåre tills kroppen vägrar samarbeta längre. Släpar sig ut till omklädningsrummet, duschar och börjar smörja in sig. När man står där i hela sitt bleka praktfulla degiga jag och är åtminstone lite nöjd med sig själv så kliver självklart SJÄLVKLART tre pinnsmala fotomodellstjejer in genom dörren. De har såklart redan bytt om hemma och står och poserar framför spegeln i små välsittande bikinis. Och så börjas det.
-Åhh, Guuuuud! Kolla vad mina lår dallrar när jag hoppar!
-Shit, vad min mage har blivit stor! Kolla!
-Ni kommer dö när ni ser hur blek jag är!
Osv i all jävla oändlighet. Behöver jag nämna igen att jag stod där 2 meter ifrån dem utan snygg bikini, men snyggt valkig, degigt blek och med självklart håriga ben (det är ju för fan kallt ute!)?
ÅNGEST!
Tror att jag håller mig till tanterna på onsdagsmornarna hädanefter. De är iaf också slappa, hängiga och orakade.

Och btw, vems lår dallrar INTE när man hoppar?!
Herregud!

Och såna här assietter vill jag ha i julklapp. Massor.
Ni hittar dem på Lagerhaus, om de inte är slut vid det här laget...



Dessutom finns en massa andra saker i samma serie. Lakan och ljus och sånt.
Jag önskar mig alla varianter.

Vad tror ni om den här tapeten på en vägg i min hall och resten av väggarna målade turkosa?
Den här tapeten satt på vår lilla toalett i huset när vi flyttade in 1991. Då tapetserades den över illa kvickt.
Men en rulle fanns kvar. Oöppnad. Det är den som numera är i min ägo.
Den skulle räcka precis till väggen runt ytterdörren. Där hatthyllan hänger. Vad tror ni?