Jag är en av alla dom

Ok, jag erkänner mitt nederlag. Sockersuget vann över mig igår. Men det var inte så farligt. Inte så att jag moffade i mig tjugo kilo godis direkt. Jag åt kanske tio. Stycken alltså, inte kilo. :D
Fan, jag hade ju lovat mig själv att inte äta socker, men allvarligt, det är sjukt svårt!
Desto större anledning att bli av med beroendet kan man ju tycka...
Iaf, nu är det nya hårda tag igen. Imorgon är det dags för första vägningen. Jag känner mig inte ett dugg orolig. Jag vet att jag har skött mig bra. Får se om vågen är av samma åsikt. :)
Jag är grymt partysugen också! Kan inte nån festa med mig!? Jag dör av tristess snart...
Och så ser jag fram emot slutet på februari då jag förhoppningsvis har råd att träffa Lars i Sthlm.
Jag ska verkligen försöka.
Nu snöar det hysteriskt också. Pulka, någon?

Imorse när jag gick och nynnade på Peter LeMarc's (ja, jag vet, det är skämmigt) Little Willie John, så blev jag nostalgisk och började tänka på vad jag lyssnade på på högstadiet. Med lite påverkan av förra veckans melodifestival så kom jag att tänka på Stefan Andersson. Kommer ni ihåg Anywhere is paradise?
Jag var tvungen att springa till CD-stället och leta efter singeln. Lyssnade, blev översköljd av nostalgi, kunde hela låten utantill, och började sen skratta. Haha, den är verkligen inte så bra som jag mindes.
Lyssna:

"Anywhere is paradise when you're with the one you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of,
Anywhere is paradise when you're with a love that's true
There's nowhere I'd rather be baby than anywhere with you"

Ändå kan jag inte låta bli att le. Det är lite charmigt. Jag kan se den 15-åriga versionen av mig själv sjunga med när låten går på repeat i stereon hemma hos mina föräldrar.

Här är min favoritbit ut Little Willie John. Och det passar mig rätt bra just nu. Ett steg i taget liksom.

"Hon sa, vill du gå på lina, så titta inte ner. Titta inte åt sidan. Blunda, ta ett steg."

Kom ihåg att ta fram de gamla skivorna emellanåt. De får en att vakna till liv en stund. Att minnas.
Så fram med de gamla NKOTB-skivorna nu. Jag vet att ni har dem(precis som jag)! hehe

Så, nu har mitt "nya" liv börjat! Jag känner mig peppad.
Var alltså på viktväktarna igår med syrran. Hon var överlycklig eftersom hon vägde in sig på 2.4 kilo MINDRE än jag. Vi var inte riktigt av samma åsikt. Nu är det tävling, vilket bevisades av att hon försökte få mig att köpa pizza i affären efteråt. Känns som ett bra stöd. Tack. Verkligen. :D
Så nu sitter jag här på jobbet och bara väntar på att sockersuget ska smyga sig på mig. När som helst nu.
Men jag ska vinna! Kastade alla kakor som fanns hemma hos mig imorse. Det är ju "synd att kasta" som alla säger, men hon på vv sa nåt smart igår. "Ska papperskorgen eller jag vara soptunna?". Tänkvärt.
Ska iaf ut och äta med A-K ikväll. Det får väl bli nåt nyttigt. Ska bli kul att träffas bara. Maten är mindre viktig.
Och på lördag ska jag träffa henne och Sandra igen. Kolla på melodifestivalen (Heja The Ark!) och kanske äta tacos. Inget bestämt ännu...
Så, nu ska jag inte plåga er med tråkigt info om mat längre. Nu ska jag bara köra på! Skam den som ger sig! hehe

För er som undrar, så höll jag mitt löfte till mig själv. Jag var i simhallen 6.30 imorse! Simmade flitigt och gav mig sen lite bubbelpool-bad som beröm. Cyklade i -17 grader till jobbet, åt banan och drack vatten, och sitter nu här i min ensamhet (de andra börjar 8) och njuter av livet. :)
Jag mår väldigt bra faktiskt! Jag är glad att jag tagit ett beslut som får mig att tänka lite mer på mig.
Ni som känner mig vet att jag tänker väldigt mycket på alla andra. Jag bryr mig oerhört mycket om människor som jag älskar, och har en tendens att bära deras problem också, utan att de vet om det. Jag säger inte att jag ska sluta med det, men jag ska börja ta hand om mig själv också. :D
Jag tror faktiskt att onsdagarna kommer att bli min favoritdag framöver, och simhallen ett ställe jag kommer att längta till...

Ok, nu är det dags att ta tag i mitt liv. Nu har jag gått i 10 år, eller kanske längre och mått dåligt över min vikt. Jag vet att jag håller skenet uppe, och jag vet också att folk inte tror att jag tycker att det är ett jätteproblem. Men det ligger där i bakhuvudet hela tiden och det är mycket irriterande kan jag tala om för er. Jag antar att alla kan känna igen sig, även om det inte har med vikt att göra. Alla har vi väl något som stör oss...
Nu är iaf gränsen nådd. Jag känner mig som en stor degklump. Jo, det är sant. Jag är trött på att inte orka, att aldrig hitta snygga kläder som passar och att jag inte kan vara riktigt nöjd med min kropp.
Så, imorgon ska jag skriva in mig på viktväktarna. Lika bra att ni vet om det, för jag kommer att behöva ert stöd. Det är sjukt jobbigt. Iaf i början.
Jag vill verkligen att ni försöker hjälpa mig med det här. Bjud mig inte på glass och maränger (men gärna hallon!). Iaf inte de 2 första veckorna. Sen måste jag lära mig att klara av att säga nej.
När sockersuget sätter in(för det gör det), så kommer jag att ringa er och så får ni prata med mig tills det går över, ok? Ni kommer aldrig att få vara i fred. Moahahahahaha
Så, på torsdag får ni rapport från invägningen. Jag tror inte att jag kommer vara så modig att jag skriver ut här vad jag väger, för jag vet att ni inte tror att det är så mycket, men säg så här då. Jag kommer ha kanske 35 kilo till mitt mål. Fattar ni nu vad jag står inför? Ja, just det, jag behöver er...

Sitter på jobbet igen. Är sjukt trött, men lycklig.
Har haft en underbar helg i Stockholm med mina vänner som jag inte sett sen priden (dvs augusti).
I fredags åkte jag alltså, träffade Magnus på stationen, åt mat och åkte sen hem till honom. Spelade Backpacker 3 (och är nu ännu mer säker på att jag måste sovit på alla geografilektioner), blev bjuden på jättegod mat, drack vin och tittade på film. Herregud, har ni sett "Gudarna måste vara tokiga"!? Jag dog nästan av skratt. Härliga galna Magnus. :)
På lördagen lyckades jag ta mig från Alvik till Djurgårdsbron alldeles själv (*stolt*) och hamnade så hos Fredrick och Christer. Gav oss ner på stan, åt mat och begav oss sen till underbara Chokladkoppen. Fikade tills jag höll på att spy, och drog sen hemåt för att inte missa melodifestivalen, som gör att jag idag nynnar Samba sambero, samba sambereoooooo.
Drack lite cider, sjöng karaoke och bestämde oss sen för att dra till en schalgerbar. Christer var ute med sina kompisar, så det var bara jag och Fredrick. Vi hade roligt, sjöng ännu mer, kom hem halv tre kanske, och hann precis tvätta bort sminket och somna innan Christer som hem.
Vaknade halv nio av väckarklockan, och tog bussen till tåget. Träffade Jocke i Västerås, satt på Gränden, pratade en massa och upptäckte hur mycket jag saknat honom. Även om han kan vara det drygaste jag vet så är han ändå oumbärlig i mitt liv. Puss till dig!
Så, alltså, för att summera denna helg: 4 underbara killar, jag, god mat, dricka, musik. Skulle kunna vara varje tjejs dröm, om det inte hade varit för att ingen av dem är hetero. haha
Love you all!