Jag är en av alla dom

En stor del av min barndom spenderades med scouterna. Det var läger, hajker, knopar, pyssel och en hel massa rundpingis. Förra veckan kom en av mina gamla scoutledare, Sofia, in på biblioteket med en pärm som hon hittat. I pärmen fanns en massa bilder från främst 80-talet, och alla var tagna i olika scoutsammanhang.
Och a-k, erkänn att vi är söta!?

Tåget till Fagersta igår var ju såklart försenat (någon som är förvånad?), och därför missade jag bussen till Avesta. Alternativet var att ta ett tåg från Fagersta till Krylbo och sedan buss därifrån. Detta lämnade mig strandad i 35 minuter i otroligt muntra Fagersta. Bara anblicken av stationshuset räckte ju för att avskräcka mig, men eftersom det blåste smådjävlar utomhus, så gick jag ändå in. Möttes av en trist mörk gammal väntsal och en kvinna som i telefon högljutt berättade om sina sjukdomar för någon människa som kan ha jobbat på tex Försäkringskassan.
En blick runt rummet gjorde mig ännu mer deprimerad, men sedan fastnade mina ögon på ett par vita trädörrar. Ovanför dörrarna finns en skylt med den fantastiska texten "Lennart Hellsing Biblioteket".
Och, döm om min förvåning- det var öppet!

Inne i denna urtrista stationsbyggnad ligger alltså ett bibliotek dedikerat till vår största barnboksförfattare (efter Astrid Lindgren?), och det var så himla fint!
Inte visste jag att Lennart Hellsing var född i Västanfors (vars station heter Fagersta C. Fråga mig inte varför.).
En kvinna i bygden har dessutom fyllt biblioteket med alla Hellsings underbara karaktärer och överallt mellan de klarröda hyllorna kunde man hitta små inramade verser och tittskåp med scener ur böcker. I entrén stod dessutom Krakel Spektakel himself och hälsade mig med sin jätteklubba.
Ibland (men väldigt sällan) är tågförseningar inte så illa...

Nu är det nästan två veckor sedan jag gjorde min snygga vrida-foten-och-sätta-mig-på-den-vurpa.
Den gör fortfarande ont. Ganska mycket ont faktiskt.
Jag har sett fram emot vårens premiär av Linedancen, och den är ikväll, men jag kan ju knappt gå!
Pga detta blev också sandras förslag om bio ännu mer lockande, så nu blir det Sherlock Holmes hela kvällen. Dansen får vänta till nästa söndag då foten förhoppningsvis gillar mig lite mera.
Imorgon skulle jag ju dessutom börja på step-up.
Vad är grejen egentligen? Är det meningen att jag ska ligga och slappa på nya svarta soffan hela våren, eller?
Jag som för en gångs skull har lite träningsmotivation. Suck.

Förresten så fick jag gosa med lilla Lucas (mitt nya syskonbarn) både igår och idag. Happy days!
Han är verkligen ursöt. Verkligen.

Jag och Sandra har varit ute och promenerat i snön idag. Det var kallt och knakade under skorna, och skitjobbigt att gå eftersom det var halt och ibland oplogat runt sjön, men motion fick vi iaf.
Jag gick ju dessutom hem till henne och tillbaka och det var absolut inte onödigt.
Kameran var med och den vackra vinterdagen blev fångad på några kort. Fattar inte varför jag inte är ute oftare på vintern. Det var underbart. Solen var på väg ner mellan träden runt sjön och istapparna hängde vackert från sporthallstaket.  
Jag har dessutom letat fram mina viktväktarpapper igen, och idag lagade jag mat med antifett-tankarna i bakhuvudet. Det blir nog bra det här. Jag tänker inte ens försöka vara manisk den här gången. Jag ska göra det avslappnat och med min (och sandras) motivation som motor.
Som vi sa: Det här ska bli året då vi lyckas. Och inte bara på viktfronten.

Okej, dags att ta tag i bloggen igen.
Det är bara två dagar kvar av 2009, och det här året måste väl sammanfattas som helt okej. Iaf mycket bättre än 2008, som var det mest irriterande året på länge.
Under 2009 har jag trivts rätt bra. Jag har varit på en superfint bröllop, varit nostalgisk i Halmstad och tagit det lugnt, förutom på jobbet där det varit kaos mest hela året.
Just nu avslutar vi året med den typen av vinter som jag älskar. Kallt, massor av snö och faktiskt sol! Den har vi inte sett mycket av under hösten, eller sommaren, eller våren för den delen. På solfronten har det varit ett skitår.
Men ändå, jag tror att jag gillade 2009 och såklart måste man ju göra en lista. Det är ju obligatoriskt, typ.

Årets finaste: Lillsyrrans bröllop. Helt klart.
Årets låt: So long av Tomas Andersson Wij. Okej, den är inte ny, men den har dominerat min ipod.
Årets bok: Boktjuven av Markus Zusak
Årets besvikelse: Winnerbäcks nya skiva som jag fortfarande inte riktigt gillar.
Årets förväntan: Mitt kommande syskonbarn som väl blir det bästa på 2010 om syrran får som hon vill.
Årets tidsfördriv: Farmville. Har jag egentligen gjort något annat i år?
Årets konsert: Marit Bergman. Så underbar kväll.
Årets författare: Markus Zusak, så duktig, och så charmig.
Årets överraskning: Jag på dansuppvisning inför halva Hallsta. Och det gick bra!
Årets film: Coraline.
Årets WTF!?: Malena Ernmans slutpoäng i esc.
Årets roligaste: Min och Magnus 2-dagarshysteri på Liseberg. Igen! Igen!

Så, dags att ta itu med 2010.