Jag är en av alla dom

Vissa dagar undrar jag verkligen vad min vackra gröna ipod håller på med.
Igår var en sån dag. Jag körde som vanligt på "blanda spår", satte på knapplåset, lade den i jackfickan, knäppte knappen, tog på mig vantarna och gick iväg. Självklart spelade den bara skit (eftersom det är ett helt företag att byta låt). Man kan visserligen vid den här punkten undra varför jag har dåliga låtar i min ipod, men något måste jag ju fylla upp de 8 GB med. Eller hur?
Nej, allvarligt, ibland är man ju på humör för de låtarna också. Igår var det tyvärr inte så. Det var fantastiskt dåligt. Nästan så att den borde få ett pris för sämsta låtval eller nåt sånt. Ingen låt passade ihop med den som kom efter, och ingenting speglade min sinnesstämning. Åtminstone det borde man ju kunna kräva anser jag.

Idag däremot hade ipoden vaknat på sin allra bästa sida och spelade bara mina favoritlåtar när jag gick till jobbet i solen med nya vårjackan. Jag vet alltså vad jag har att vänta mig när jag ska hem. Turen brukar ju inte hålla i sig så länge, om jag säger så.
Solen har dessutom försvunnit så jag lär frysa som en idiot i vårjackan.
Hurra. Verkligen.

 

Äntligen måndag, höll jag på att säga...
Men faktiskt, jag behöver struktur och mat på fasta tider. Den här helgen har jag svullat och onsdagsvägningen kommer att kantas av tankar som "varför i helvete skulle jag äta de där stripsen/chokladbollen/godiset/våfflorna". Jaja, nog om det.
Jag köpte ny vårjacka i helgen, och självklart firades det med frost och isvindar, men just nu tittar iaf solen fram över parkeringen. Det ser ut som vår.

Jag längtar till sommaren. Jag vill kasta mig upp på cykeln så fort det blir lunch, packa salladsmatlådan och cykla som en galning upp för alla backarna till blå bron, och sen vill jag sitta där i solen med sandra och äta med fötterna i vattnet och solen i ögonen innan jag beger mig tillbaka till jobbet.
Helst vill jag såklart inte bege mig tillbaka till jobbet alls, men jag gillar att jag bor på ett ställe där man har tillräckligt nära till allt för att kunna göra sånt där.

Men det är någon månad dit. Tills dess ska jag njuta av våren.

Åh, i fredags när jag kom hem låg ännu ett bokpaket på min hallmatta. Ja, jag vet, jag är helt galen och köper för mycket böcker, men Johanna Nilssons nya bok Janis den magnifika förgyllde faktiskt min fredag, och då var det värt det. Faktiskt.
En ung tjej har just förlorat sin bästa vän och bestämmer sig för att hon behöver komma iväg och tänka. Efter att ha snott sin brorsas bil så drar hon i riktning mot Norrskenet som hon alltid velat se.
På vägen möter hon en massa olika människor och kommer på något sätt närmare och närmare vännen som hon försöker komma över. Dessutom kommer hon närmare sig själv.
En omtumlande road-trip så där avskalat men ändå fullpackat med känslor som bara Johanna Nilsson kan få till det.

Läs!

Den andra boken i paketet heter Decembergatans hungriga andar och handlar om ensamhet, utanförskap och ätstörningar.

Jag gottar mig i elände som ni märker.