Ny människa
Efter att jag varit modigare än jag någonsin kunnat ana, så kom jag ut som en ny människa.
Mitt hår är kort(are). Det långa nackhåret är väck, luggen är kort och alltihop är svart! Japp. Det trodde ni inte att jag skulle våga, va? Jag trivs. Mitt huvud känns så lätt, så lätt.
Så, nu kan det bli höst bäst det vill. Jag är redo med ny frisyr och (efter imorgon, förhoppningsvis) nya höstkläder.
Livet är lite bättre idag än igår.
Och ja, innan ni börjar tjata- jag lovar att lägga ut ett kort snart. Eller så får ni komma upp hit och kolla själva.
Trött på mig själv
Jag är irriterad, trött och rastlös.
Jag börjar bli less på mitt liv och allting runt omkring. Inte på er, dock. Det är ni som håller mig uppe.
Men mitt problem är att jag inte vet vad jag vill göra istället. Hur jag ska bryta mönstret. Vad vill jag med mitt liv?
Jag vill vara kvar men ändå inte. Blotta tanken på att förändra mitt liv skrämmer skiten ur mig.
Ni vet, jag är "Ha kakan och äta den"-ordspråket personifierad.
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här...
sjunger Melissa Horn i sin låt Som jag hade det förut, som dessutom är en duett med Winnerbäck. Lyssna här.
Lista
Vilken bok läste du senast?
Läste Brevvännen av Ally Kennen igår kväll. Riktigt spännande.
Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Bla. Breaking Dawn av Stephenie Meyer och Jadetronen av Naomi Novik
Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Manliga. Utan tvekan. Ser likadant ut i CD-hyllan. Dock ingen aning om varför.
När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Jag räknar. Medvetet och omedvetet. Och jag stannar alltid på jämna tal när jag måste göra uppehåll.
Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
Ofta är det författare jag känner igen eller en riktigt snygg framsida. Och såklart recensioner.
När blir en bok för lång?
Aldrig tror jag. Eller, jo, när man inte kan hålla i den på ett bekvämt sätt. Breaking Dawn är lite jobbig att hålla. Den är 750 sidor.
Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Japp. Nästan mer på engelska nu. Jag orkar inte vänta på översättningar som kanske ändå aldrig kommer.
Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
Japp. Jadetronen är jag inte säker på att jag kommer att läsa ut faktiskt. Någon sa nångång att det finns alldeles för många bra böcker i världen för att lägga ner tid på att läsa de dåliga. Jag håller med.
Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Ingen aning. Fantasy och drama skulle jag tro, plus en hel massa barn- och ungdomsböcker. Jag har lite konstig boksmak. Konstiga böcker som får mig att fundera. Jag gillar sånt som ingen annan vill läsa. Förutom Sandra. Hon har bra boksmak.
Rekommendera 5 författare:
- David Levithan (Läs: Ibland bara måste man)
- Douglas Adams (Läs: Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå eller såklart Liftarens guide...)
- Johanna Nilsson (Läs: De i utkanten älskande eller SOS från mänskligheten)
- Erlend Loe (Läs: Doppler eller Naiv.Super.)
- Cornelia Funke (Läs: Bläckhjärta och Bläckmagi)
Librarian actionfigure
Deluxe Librarian Action Figure
"If you just can't get enough of the Dewey decimals or if you go bananas for books, chances are you have a Librarian Action Figure. Nancy Pearl's likeness made history as the best selling Librarian Action Figure of all time, but the true collector needs this Deluxe Edition. Each 5" tall, hard vinyl figure is dressed in a stylish burgundy outfit and comes in a library diorama with a reference desk, computer, book cart, multiple book stacks and some loose books. Press the button on her back for the infamous "amazing shushing action!"
Kolla in sidan för ett gott skratt och mer sjuka saker. http://www.mcphee.com
Lyssnar på LW:s Vänner
Men du, såg mer än min fåfängs gitarr
du slet av en dräkt av en narr, och lät mina bjällror få falla
Som nu, när teater känns något befängt
i gryning när krogen har stängt, faller bjällror från alla...
Produktivitet är ordet
Det känns riktigt bra. Jag har en vision nu om hur jag vill att det ska bli när jag är färdig. Vi får väl se hur det går. Dessutom har jag spanat in en soffa som jag vill ha från ikea. Någon som vill åka dit och provsitta med mig?
Jag har också hälsat på föräldrarna, varit hos mormor och morfar och plockat plommon och sen gjort om dem till 5 burkar plommonsylt. Och jag har fortfarande halva helgen kvar! Herregud, var ska detta sluta?
Lugn helg...
Gårdagskvällen spenderades framför Juno och Sweeney Todd med en pizza i knät. Dåligt för min hälsoplan, men måbra-barometern slog i topp.
Nu har jag en ganska lugn helg framför mig. Jag har inga planer alls. Jag börjar bli riktigt imponerad av min egen förmåga att ta det lugnt. Men först ska det ätas lunch med a-k och förhoppningsvis ska jag få hjälp med att komma fram till något slags beslut vad gäller mina framtida sovrumstapeter.
Så, alltså, vill ni göra någonting i helgen- hör av er.
Homemakeover
Egentligen borde Magnus få komma hit och göra hela jobbet efter förra inläggets kommentar. Så, sätt fart! ;)
Trevliga människor...
Jag: Nu var jag väl snäll som låste upp till er först?
Gubben: Det är inte snällheten man lever på.
Jag: Nej, men den är bra att ha.
Gubben: Ja, för du lär ju inte vinna några skönhetstävlingar direkt!
Tack för den. Verkligen.
Monster i badkaret
Imorse när jag stapplande och yrvaken skulle ta mig in i duschen fick jag ett ganska dramatiskt uppvaknande.
Intet ont anande drog jag duschdraperiet åt sidan och möttes av den största spindeln jag sett inne någongång. Den var ungefär en halvmeter mellan ögonen. Tänk hondjuret i Sagan om konungens återkomst.
Mitt hjärta slog så jag trodde det skulle hoppa ut, och jag som vanligtvis inte är speciellt rädd för spindlar visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag grabbade en typ 2-kilos La Redoute-katalog och dunkade spindeln till en liten brun sörja på badkarsbotten. Jag ryser bara jag tänker på det, men nu är han iaf borta. Och jag piggnade till fort.
Vem känner vem?
Detta uttalande fick mig att bli ganska paff. De som tror att jag är lätt att lära känna är nog de som inte känner mig alls.
Jag är ganska social, så långt kan jag sträcka mig, men lämnar jag ut någonting viktigt om mig själv medan jag är social? Nej, just det. Jag pratar, skämtar, flamsar och får ofta höra att jag känns självsäker. Det är det minsta jag är. Det som ni ser är visserligen ingen fasad, det är en ganska stor del av den jag är. Men det är bara den som syns.
Jag har massor av kompisar, men väldigt få verkliga vänner. Nästan ingen känner mig på riktigt. Ni känner mig så mycket som min osäkerhet låter er känna mig. Det här gör mig oerhört förbannad. Min osäkerhet kan driva mig till vansinne, men ända kan jag gilla det faktum att nästan ingen vet vad som rör sig i mitt huvud. Jag är den enda som känner mig, liksom. Det ligger lite makt i det. Mina tankar och känslor är mina, och ytterst sällan blir de för mycket för mig att hantera, och då delar jag med mig till någon som jag verkligen litar på och känner mig trygg med. Det försöks ibland att dra ur mig saker, och det funkar också väldigt sällan. Då blir jag osäker och slår på allt försvar jag har och slingrar mig runt ämnet tills den som frågar ger sig. För själv är jag är för envis för att ge mig.
Men jag vill ändå innerst inne att ni ska känna att ni känner mig, för jag vill tro att jag känner er. I alla fall så mycket som behövs för att veta att jag har de bästa vännerna i världen.
OS är roligt ju...
Jag har legat i soffan och kollat på os hela dagen. Jag har sett mångkamparna, längdhopp, nytt världsrekord på 100 meter och damernas kulstötning. Varför ser förresten alla kvinnliga kulstötare ut som karlar? Speciellt de från Vitryssland och de övriga öststaterna. Obegripligt, men den coolaste är ändå hon från Nya Zeeland som är typ 1,93 lång och väger 120 kg och stöter 4-kilos kulan 20,56 m. Helt galet.
För övrigt tog de svenska killarna silver i dubbeltennis, så nu har sverige tre silvermedaljer, och vi kunde dessutom ha haft ett brons, om inte brottarpuckot hade kastat bort den på golvet så han blev diskad.
Shit, jag börjar bli värsta sportintresserade människan. OS är roligt, och hurra, nu får vi äntligen se lite basket. USA-Spanien. Det blir väl inte helt otippat Bye Bye Spanien. Måste kolla, även om jag inte kan kolla på USA utan att sakna Michael Jordan och självklart färgstarka Dennis Rodman.
Stör mig ej...
Imorgon är det en sån där stör-inte-maria-dag igen. Jag behöver vara för mig själv lite.
Jag ska låsa in mig med mina gamla Lasse-skivor och titta på friidrott och pilla naveln.
På söndag får ni störa mig igen. Då ska jag ändå till Trångfors och mingla.
Trevlig helg allihop!
Så började det
Sandra skrev just att vi levt över tio år med Lasse. Jag började räkna och kom på att för mig var det faktiskt ganska precis nio år.
En regnig höstdag 1999 stod jag och kavlade marsipan på Janelings konditori i Eskilstuna. Det var en dag som vilken annan som helst. Tillfälligt jobb efter studenten och längtan till fredag. Men så hände någonting. Plötsligt satte Lasse (ja, han hette så) in en skiva i den lilla CD-spelaren som prydde hyllan ovanför bakbordet. Ut strömmade någonting så vackert att jag ögonblickligen stannade upp och ville veta vad det var. Lars Winnerbäck, svarade Lasse lugnt. Har du inte hört honom förut? Nej, hade jag inte, men efter praktikdagens slut sprang jag till skivaffären och köpte alldeles nyutkomna Kom. Jag lyssnade och lyssnade, och strax efter nyår flyttade jag till Vemdalen. Där fastnade även min huskompis Staffan för magin, och vi begav oss till Östersund för att leta upp fler skivor. Där köpte vi Dans med svåra steg, som fortfarande får mig att tänka på stora temuggar framför öppna spisen och allvarliga samtal till långt in på natten.
Efter det gick det fort. Rusningstrafik inhandlades, Sandra försåg mig med en massa Risajkling och andra gamla outgivna låtar och jag var fast för alltid.
Nu, med 8 hela album, ett par liveskivor, en samlingsskiva, en DVD och en massa singlar i skivhyllan kan jag säga att det nog är för alltid. Jag brukar säga att det finns en Winnerbäck-låt för varje sinnesstämning, och det håller jag fast vid.
"Du är ett glashus, och jag är en sten, men det är du som försöker se igenom mig..."
Underbara Lasse!
Så är det bara, och som sagt: Jag älskar det!
Och så ett extra plus i kanten för att Anna äntligen är hemma i Sverige igen. Hurra. Jag har saknat henne.
Biblioteksmaskot
Ikväll i Strömsholm:
Så om det kunde sluta regna nån jävla gång så skulle jag vara väldigt tacksam.
Enligt smhi skulle det iaf bli uppehåll 18-24, men man vet ju hur det brukar vara med pålitligheten vid väderleksrapporter.
Men men, skit i det, jag tänker ändå köa. Åh, det ska bli så himla himla roligt!
Vill någon äta kräftor med mig?
Den är skriven av Calle Norlén (och visserligen hatar jag inte OS, men kul är den iaf).
TV-sporthatarna
(melodi: Vi gå över daggstänkta berg)
Vi struntar i OS och sport, fallera
motionen här är av en annan sort, fallera:
först fäktar vi bort myggen
å sen sträcker vi på ryggen
höjer armen tills glaset är torrt, fallera
Vi tycker att OS är trist, fallera
för oss får Sverige gärna komma sist, fallera
så vill du se på teve
får du ingen med dej breve´
vem vill glo på en seg kanotist- inte ja´
Till fotbollen vrålas det "mål", fallera
å trevas efter chips i någon skål, fallera
Men varför se på andra?
Vi kan titta på varandra!
Ska det vrålas så vrålar vi SKÅL TAMEJFAN!
Sluta någon gång!
Är det nån som strävar efter att plåga mig så mycket som möjligt, eller?
Det börjar likna världsrekord i jävelskap.
18:26
34 oändligt långa minuter står mellan mig och friheten. Hela dagen har gått jättefort, men såklart ska de sista minuterna jävlas. Det är som att klockan alltid går saktare på måndagkvällarna.
När går den sakta för er?
Massor med nya böcker!
Satt nästan här och kramade böckerna för att jag såg framför mig timmar av underbar läsning i soffhörnet. Det var nämligen länge sen jag hade så mycket bra att läsa.
En sekund senare ringer bokhandeln och säger att boken som jag beställt finns att hämta nu. Breaking Dawn alltså. Nätta 750 sidor underbart spännade läsning. På engelska. Känns som att de andra får vänta lite.
grå söndag
Tog mig ändå till stan med Sofia igår för att se Mamma Mia igen, och det gick rätt bra ändå, ända tills jag vinkade av henne vid bussen och kom till tågstationen. Såklart gick det inget tåg. Jag hade tittat i tågtabellen på morgonen och kontaterat att det gick ett tåg 21.15, men då hade smarta jag inte fattat att det var lördag. Försökte ringa sofia, men det var upptaget, försökte igen, men råkade trycka fel i snabbvalslistan och ringde Kristina istället, vilket visade sig vara bra för mig, för hon skjutsade mig hem. Som sagt (i ett tidigare blogginlägg): underbara syster!
Tänkte spendera dagen i fåtöljen med OS, reprisen av veckans Big Shots och en och annan bok som sällskap. Måste samla krafterna inför morgondagen.
Ensamhet på gott och ont
Jag ringde den ena syrran för att få sällskap, men fick istället med mig en annan. Det är bra att ha tre systrar, för det är alltid någon av dem som vill följa med.
Jag är bara så trött på att sitta i den här jävla lägenheten varje kväll och läsa böcker och titta på dålig tv. Just när jag sitter där är det faktiskt skönt, men så här i efterhand blir jag ju helt deprimerad bara jag tänker på det.
Jag har alltid varit väldigt bra på att vara ensam, eftersom jag vet att jag har vänner och att de finns där de finns, men nu börjar jag bli lite less. Samtidigt har jag alltid haft ett stort behov av sällskap när det är på mina villkor. Just nu är jag i en sällskapsperiod. Brukar vara så på hösten. Så hör av er om ni har en minut över, ok? Jag saknar er.
Magen- min värsta fiende
Jag mår inte bra. Min fot är fortfarande inte bra, mitt hjärta har fått ryck och min mage hatar mig som vanligt. Jag försöker nu att få magen att gilla mig igen, men hon är sjukt svår att blidka.
Det här kan säkert leda till något bra trots allt. Jag börjar verkligen fatta att jag inte kan äta vad som helt utan att det får konsekvenser. Självklart har jag alltid vetat det, jag är ingen idiot, men det är så lätt att intala sig att det inte är farligt.
Farligt är det kanske inte heller just nu, men det kommer att bli om jag inte bryter mönstret pronto. Så nu är det goodbye socker och fet mat, och hallå grönsaker, frukt och mängder med vatten. Och snälla magen, försök att gilla mig, ok?
Jag är ju snäll egentligen.
Grattis Olle!
Han är så vansinnigt söt, det där barnet. Kalas på lördag, och jag antar att jag kan skvallra om att jag köpt typ världens största verktygslåda (han lär ju inte läsa det här iaf) som kommer att sno uppmärksamheten från alla andra paket.
Moahahahaha
Fantastiska syster
Min äldsta syster Kristina har uppmärksammat min nya fascination för bältdjur, därav min nya väska som hon hittat och köpt till mig. Haha. Jag antar att den inte kommer användas så mycket (sorry), men den ska få en fin hedersplats i hyllan där den syns.
Hon är så söt. Kommer alltid med små presenter "bara för att det är roligt", som hon brukar säga. Puss på dig! ♥
Fantastiska vårdcentalen
Jag har ett hjärta som alltid slagit extraslag och oregelbundet lite nu och då, men senaste veckan känner jag det nästan hela tiden. Det är fruktansvärt obehagligt, eftersom mitt hjärta dessutom slår ganska hårt.
Ringde vårdcentralen imorse, för jag tänkte att det kanske borde kollas upp (även om jag gjort det förut, men länge sen), men hon i telefonen tyckte inte att det var så farligt eftersom jag haft det så länge. Typ "ring i slutet av augusti. Vi har inga tider". Tack för det. Visst är det skönt när de tar saker som folks hjärtan på allvar? Känns tryggt. Verkligen.
Mamma Mia vilken film!
Om ni inte sett den kan ni bara inte fatta hur helt jävla underbart fantastisk den är.
Man skrattar, ryser och förundras över hur vackert allt är, hur brilliant musiken är och hur duktiga alla är på att sjunga. Att filmen omnämnts som årets må bra-film är antagligen det mest sanna som någonsin sagts om en film.
Kan ni bara lova att ni ser den. Bara lova, ok?
Jag vill se den igen. Alldeles precis nu på en gång. Vill nån gå på bio?
Lättskrämd? Vem? Jag?
Det är då man börjar ifrågasätta sitt eget mod. Boken är nämligen skriven för folk som är åtminstone 10 år yngre än mig. Shit, ungdomarna idag måste vara sjukt modiga.
Fobier
Vad har harkrankar för funktion i världen egentligen, förutom att skrämma livet ur mig? Gör de någon nytta alls?
Inte för att en förklaring skulle göra att jag accepterade dem, men ändå.
Någon som vet?
Skärpningsdags
Idag har jag verkligen inte gjort ett förbannat dugg. Har suttit i fåtöljen och slötittat på dåliga filmer och försökt få igång min nya ipod. Har också (i mitt sunkiga fettotillstånd) kommit till någon slags insikt. Igen.
Sandra och jag har bestämt oss nu. Nu får det vara bra med skräpmat, godis och hemmakvällar i soffan.
Dags för bra mat, frukt och stavgång på bestämda dagar. Banne mig. Semester är djävulens påfund vad gäller hälsosamt leverne. Dags att skärpa sig på riktigt. Jag vet, ni (och jag) har hört det en miljon ggr, men bättre att skärpa sig lite nu och då än inte alls.
Ett ärligt försök ska iaf göras.
Hemma igen
Här kommer några bilder:
De här snyggingarna är alltså mina kompisar Christer och Fredrick som jag bott hos den här veckan.
Själv ser jag ut som ett leende fån, men jag bjuder på det bara för att ni ska få se mina låånga ögonfransar.
That's all, folks. Inget mer prat om pride, så ni kan börja läsa bloggen igen nu om ni tycker att det varit jobbigt. Nu är det bara bibliotek och tråkiga kontorstimmar framöver. Mycket mer spännande. Dessutom börjar ni bli sjukt dåliga på att kommentera! Är det ens nån som läser det här? Skärpning nu!
Nu ska jag laga mig lite riktig mat och slänga mig i soffan och inte röra på mig förrän om flera timmar. Minst.
Jag är dessutom ledig och till ert förfogande imorgon om nån vill ses.
Regnet det bara öser ner (eller Europride-lördag)
Sen sprang jag och Niklas från parken under mitt lilla paraply och hoppade mellan vattenpölarna. Som en riktig faghag donerade jag såklart paraplyet till honom eftersom han skulle vidare till t-banan efter att jag hoppat in i taxin, så antagligen kommer det att spöregna när jag ska till stationen imorgon. Men men, det är en liten bagatell trots allt.
Mer om paraden imorgon. Måste sova nu.
Europride- fredag
Längst till vänster ännu en Niklas, men den här gången Jockes styvbrorsas pojkvän.
Idag är det PARADEN! Ska bli hysteriskt roligt. Fredrick och Christer ska klä ut sig till skitsnygga brudar och gå en mil i hysteriska klackar. Själv ska jag sitta lugnt och stilla vid Slussen och titta på alltihop. Kort kommer imorgon.
Nu börjar det bli dags att rappa på, men man kommer inte åt badrummet innan Christer är färdig.
Kanske ska blanda lite drinkar istället? Klockan är ju ändå halv nio...
See you!
Europride- torsdag
Schlagerkvällen började senare än beräknat, och jag som trodde att den skulle vara packad med utländska schlagers blev ganska snart varse att så icke var fallet. Vi fick iaf Lena Ph, Lotta Engberg, Lanne Lucas (Växeln hallå), Lili & Sussie, Måns Z, Sanna Nielsen, Towa Carson, Frida (upp och hoppa), Tommy Nilsson, Charlotte Perelli, Anne-LIe Rydé, LInda Bengtzing, Velvet, Islands bidrag i år, ett par gamla dängor från ecs:s 70-tal (bla ett par asroliga änniskor som uppträdde för Belgien 1972 tror jag i originalkläder och platåskor! Haha), och Haakon Pedersen med Nattens drottning plus flera till som jag inte minns just nu. Kul var det iaf.
Idag vaknade jag och Fredrick halv 12! Vi ska snart dra oss ner på stan och äta lunch och sen ska jag möte upp Jocke och hans gäng vid parken. Ikväll är det dragshow på scenen. Brukar vara lika hysteriskt som roligt.