det man inte har i huvudet...
Idag skulle jag ta prover på vårdcentralen klockan 8.00. Perfekt tid, tänkte jag, så slipper jag bli så sen till jobbet.
Jo, tjena.
Jag var där i tid, och när jag satte mig i väntrummet så bara:
-Neeeej!!! Pappret!
Japp, pappret där det står vilka prover som ska tas ligger tryggt hemma på köksbordet.
Pratade med sköterskan, och sen fick jag snällt gå hem igen för att hämta pappren och gå tillbaka och ta prover. Så klart händer det här den enda dagen på månaden när jag inte tog cykeln till jobbet, och det dessutom är sol och svett-varmt ute. Jaja, pga min extra promenad (hävdade hon, jag propsade på hennes skicklighet) så fick hon blod ur mig på första försöket! Det händer sällan. Tror bara att det är de här i hallsta som klarat det faktiskt.
Nu sitter jag iaf på jobbet. En timme för sent. Ibland går det bra...
Dessutom ska jag gå hem klockan 12.
bra dag
Jag köpte dem förra året, och alla vet ju hur linnebyxor beter sig efter ett par dagar. Ja, de blir skitstora.
Därför klämde jag i mig i den minsta storleken som jag överhuvudtaget kunde få ihop knappen på, och så köpte jag dem. Problemet var bara att det är jävligt svårt att gå ut ett par byxor som man inte ens kan andas i. Mitt första mål när jag skulle gå ner i vikt var att kunna ha byxorna utan att dö.
Idag behövde jag långa byxor, och provade dem här i brist på annat. Och wow, jag kan ha dem. Jag kunde till och med cykla i dem utan att de sprack. Det är en bra dag.
Dessutom hittade jag en ny söt yoghurt i affären igår som jag bara måste testa till frukosten idag. Vad tror ni? Gott eller pyton?
kom igen nu...
Stackars den som ska vara i innelaget. Varva in sig själv varje gång. Låter jobbigt.
Någon annan måste väl vilja vara med?
Kom igen nu. Ni kan sova hos mig sen efteråt om ni inte bor i krokarna.
Iaf, idag lyser solen som vanligt, och jag ska förhoppningsvis se lite av den idag. Men först lunch med a-s, sabina och albert och ikväll blir det förhoppningsvis stavgång. Jag har fuskat lite för mycket den här veckan, även om jag absolut inte ens varit i närheten av vad jag åt innan jag gick med i sekten. Får väl se imorgon.
För övrigt så är det bara 38 dagar tills jag ska till Göteborg. Det är ju snart... *jubel*
häng med, okej?
Jag känner för en lång slö eftermiddag som kryper över i en lång kväll med korvgrillning och smirnoff ice och mys.
Ni behöver inte känna att ni inte kan, för jag behöver ett tennisracket för att träffa bollen och sen ungefär en halvtimme på mig att springa runt konerna. Det finns med andra ord en anledning till att jag brukar vara brännare. I båda lagen. :D
Kubb har jag aldrig spelat (jo, det är sant) så där kan ni spöa mig så mycket ni vill. Det är okej.
Kan ni någon helg?
semesterminnen
Långhelg med uppehåll för halvdags jobb i fredags har varit väldigt skönt.
Har haft besök av lillasyster, varit i spåret, träffat a-k, handlat ny dahlia och läst fyra böcker.
Helt okej helg, men jag längtar till min semester. Jag behöver ensamtid och äventyr, men inte samtidigt dock.
Jag längtar till Liseberg och att åka Balder med Magnus.
Jag längtar till Tylösands lååånga strand och alla smultronställen som jag har i Halmstad. Allt som jag saknat mycket mer än vad jag trodde att jag skulle. Att semestra på ett ställe varje sommar hela livet sätter sina spår.
Men det är fortfarande ett par månaders jobb kvar innan jag kommer dit.
Men bara en månads jobb till Göteborg. Hoppas tiden går snabbt.
veckans vägning
Veckans vägningsresultat förresten:
-1,6 kg.
Nu är det totalt 7 kg minus. Känns ganska bra faktiskt.
Sandra och jag var i spåret igår, och motivationen för motion är bättre än på väldigt länge.
Chokladbegäret tog visserligen över en stund igår kväll, men idag är det nya tag.
Några bakslag får man ju räkna med...
pimp my ipod
Min ipod har fått nya sommarkläder.
Snyggt, va?
På Bluebox finns fler varianter till alla olika sorters ipod's och laptops.
Gå in och kolla!
Möt mitt nya alter-ego
Igår stavade jag och kompanjonen runt spåret som galningar, och imorse var jag i simhallen halv sju.
Idag är det dags för veckans vägning och sen ännu mer stavgång.
Här ligger vi inte på latsidan, även om jag skulle vilja.
Jag har sjukt ont i huvudet och käkarna idag och väntar bara på att ett åsk- och regnväder ska braka lös. Det är nog det som ligger och trycker i luften.
Eller så ska jag ta en huvudvärkstablett. Det går ju också.
dags att inse fakta
Jaja, lika bra att få det gjort iaf.
Min mage beter sig för övrigt som skit just nu. Den gör ont och jag tror att vinet i lördags var boven, även om det var gott. Ibland vill man ju offra sig lite, men det är helt enkelt inte värt det. Varför lär jag mig aldrig det?
Jag skulle tro att jag iofs redan lärt mig det, men ibland orkar jag bara inte bry mig. Jag vill kunna göra saker och äta saker när jag får lust, och då offrar jag min mages välbefinnande en stund. Antar att vi alla gör såna saker emellanåt, oavsett vad det gäller. Jag vill inte behöva tänka och planera och låta bli hela tiden, men jag inser ju att det måste bli så.
Jag är ju inte korkad. Jag är bara trött på det.
Grattis Norge!
Jag säger egentligen bara Grattis Norge. Jag har lyssnat på låten hela morgonen och jag fullkomligen älskar den. De förtjänade att sätta poängrekord. Sen att alla tycker att han ser ut som en liten hobbit är en saga för sig.
Under lördagens röstning var jag såklart förbannad som få, men nu känns det rätt okej. Självklart vill jag att alla ska fatta hur underbar Malena är, men sanningen är att det inte var helt klockrent på scen. Jo, på de höga tonerna, för där är det ingen som sätter sig på henne, men verserna lämnar ju lite att önska.
Iaf, på det stora hela är jag nöjd. Förutom att Tyskland spöade oss. Sista landet ut att rösta var ju Danmark. Vi låg typ 2 poäng efter Tyskland, och jag bara "vi måste gå om Tyskland, för i helvete!"
Jag: Jaaa! Vi fick 4 poäng av Danmark! Hurra!
Sabina: Ja, synd bara att Tyskland fick sju...
Upp som en sol, ner med en förbannad otur.
Hurra, men vad fan...?
Vi fick ju inga poängresultat alls igår, men vi gick iaf vidare.
Jag hade ju gissat vilka 10 som skulle gå vidare, och jag fick till slut sju rätt. Inte så pjåkigt, men det hade blivit nio rätt om jag hade gjort listan efter att jag hört bidragen live. En del var ju hemska. Schweiz föll tyvärr, och likaså Andorra, och Montenegro kunde jag lika gärna vara utan.
Jag är rätt nöjd med vilka som gick vidare till lördagens final, och dessutom gick alla tre nordiska länder vidare.
Så till programledarna. Oh My God! Är de där galningarna det bästa de kunde gräva upp? I hela enorma Ryssland?!
K-A-T-A-S-T-R-O-F stavas det.
Han var mest läskig och kunde inte sluta klänga på den helt värdelösa fotomodellen som stod där och såg korkad ut.
Varje gång hon öppnade munnen för att prata så dog jag nästan.
Den enda killen som kunde göra sig förstådd på engelska, och som dessutom var snygg, honom hade de placerat bakom scenen, i greenroom. Why?
Jaja, det är Ryssland, och man kan liksom inte låta bli att bli förbannad på dem när de lägger ner ca 380 miljoner (Japp!) på en massa onödig teknik och en scen stor som en halv fotbollsplan (när man bara får vara 6 st på den under framträdandet) och sen har så dåliga programledare. Dessutom är ju Ryssland ett land som kanske skulle försöka lägga sina pengar på nåt annat. Visst, det är snyggt som tusan, men ändå...
tack detsamma
I dörren dyker plötsligt min systerson, 2,5 år upp och säger lite försynt, men som en självklarhet:
- Maria...jag älskar dig.
Sen försvinner han lika fort.
Det är ju så att hjärtat smälter.
Sötis. ♥
Håll tummarna ikväll
Glöm inte att hålla tummarna för Malena.
Själv kommer jag att sitta hemma hos Sabina och äta pizza, för man får faktiskt äta vad man vill när det är schlagerfestival. Det är lag på det. Faktiskt.
När jag var liten var det alltid nästan som fest när det var schlagerfinal. Man fick chips och godis och läsk och god mat. Allt på samma kväll! Och sen spelade vi in tävlingen på video och tittade på när vi var sjuka eller när det regnade. Iaf jag och Sofia. Vissa års tävlingar kunde vi typ utantill. Vår video hade en fjärrkontroll med sladd så att man kunde sitta i soffan och spola förbi de dåliga låtarna. Det var lika delar lyx som pinsamt (att den hade sladd alltså).
Nu är min lillasyster ungefär lika insnöad på esc som jag är på hockey VM. Inte mycket alltså, och jag saknar det där litegrann. Är det schlagerfinal (eller semi) så är det. Då ska det vara fest.
pinsamt
Han är så stolt över sitt high-tech-nummer.
Första semi-gissningen
Den här veckan är ju som vi alla vet, min favoritvecka på året. Schlager för hela slanten.
Imorgon ska vi alltså förhoppningsvis kvala in till finalen. Jag har funderat på om jag ska våga mig på en gissning om vilka som kommer att gå vidare. Ska nog försöka iaf.
Börjar väl med Sverige. Det måste bara gå.
Sen gillar jag Schweiz, men jag är inte så säker på att det kommer att gå. De är för bra för esc.
Montenegro kommer säkert att klara sig, likaså Turkiet (mot min vilja eftersom jag vill slå till henne. Hårt).
Andorra, Rumänien och Bosnien & Herzegovina kan det gå lite hur som helst för.
Malta är skittråkig, men hon är duktig, så det går nog vägen.
Finland klarar sig nog också, och slutligen, ja, vad ska jag gissa på... Island eller Vitryssland? Den skenheliga blodinen eller killen med plattången? Får nog bli blondinen från Island trots allt.
Så, imorgon kväll vet vi hur det går. Jag rapporterar resultatet på onsdag.
----------------------------------
Uppdaterat tisd 8:50.
Enligt alla rön så kommer Andorra och Rumänien på min lista bytas ut mot Portugal och Vitryssland. Men jag ändrar mig inte. Min gissning gjordes innan jag hörde vad experterna tror. Jag står fast vid mitt.
bokhög
Imorse vandrade jag runt i biblioteket för att bunkra inför en helg med regn.
Jag ville läsa något som inte krävde så mycket engagemang. Jag vill mest mysa och känna igen mig.
Först lånade jag Sent i november av Tove Jansson. Jag håller nämligen på med alla mumin-böckerna bara för att de är så fina och fulla med klokheter. Sen tog jag Karlavagnen av Ulf Stark. Den läste jag varje sommar när jag var så där 12-15 år.
Nick och Nora's oändliga låtlista har jag sett på film och läst på engelska, men nu tog jag den på svenska.
Hemma håller jag på med Vindens skugga som är en fantastisk berättelse om böckers, vilket jag älskar.
Dessutom har jag börjat ta mig igenom Aidan Chambers nyaste bok Det här är allt. Den är ungefär 800 sidor tjock, så jag njuter den i små portioner. Det får ta den tid det tar.
Så, högen är samlad, snacks ska inhandlas och täcket ska krypas in under.
Min helg är utstakad.
Virkjunta?
Jag har aldrig (trots min mammas alla kunskaper) fått upp något riktigt intresse för det här med att sticka/virka/brodera. Men det beror nog också mycket på alla tråkiga saker man fick lära sig i skolan. Inte fan blev jag intresserad av stickning genom att göra en fyrkant med omväxlande räta och aviga maskor med ett knapphål på mitten. Helt värdelöst.
Nu, däremot, ser ni ju att virkning verkar vara något kul att kunna.
Den japanska virkkonsten amigurumi går att variera i det oändliga. Googla så får ni se.
Någon som vill starta en virkjunta med fika och virkande av små sjukt söta djur?
Jag har iaf bokat in en kurs med min mamma. Hon tyckte att jag kanske eventuellt skulle lära mig grunderna (och att hålla i en virknål) först innan jag försökte virka en liten liten sköldpadda. Hon är så petig, min mamma.
Flytta till Kurtby?
Men inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju (Gud, vad jag hatar såna uttryck), och det syntes på vågen igår. Nätta 4 kg har jag lyckats tappa. På en vecka!
Iaf, jag har lyckats peta ner lite mer frön i jorden och läst Erlend Loes nya bok om Kurt.
Den här heter Kurt i Kurtby och nu är det dags för familjen att åka på semester. Efter omröstning bär det av från Norge mot Mumindalen. Men någonting händer på vägen. Kurt som skrutit om att han har ett sånt förträffligt lokalsinne så att inga kartor behövs har plötsligt trasslat in sig, familjen och trucken i de svenska skogarna.
Efter flera veckors (!) irrande utan att ha sett en enda människa så dyker de plötsligt upp; en vinkande och leende vitklädd skara på en strand. De hälsar familjen välkomna till Kurtby, och byns ledare Kirsti Brud (börjar ni känna igen er?) är övertygad om att Kurt är deras nya pastor som Jesus har sänt till dem. De behöver nämligen en ny eftersom den förra (Pastor Astor) nyss dött. Faktum är att det där med döda pastorer börjar bli lite av en trend i Kurtby.
Kurts fru blir genast misstänksam och vill åka hem, men Kurt övertalar henne att ge det en chans. Barnen sätts i bibelskola och Kurt tar sig an den nya tjänsten som Jesus talesman.
Som läsare skrattar jag gott och tänker att det är bara Erlend Loe som kan ta sånt här och göra en barnbok av det där man hotar med smisk på snoppen och att hamna i helvetet vid varannan händelse. För att inte tala om hur lätt det kan vara för pastorsfruar att halka i badkaret och slå huvudet dödligt hårt i vattenblandaren!
Kan man annat än älska Loe?
Även om inte jag skulle köpa den här till ett barn...
väx
Jag köpte en ny klematis i fredags, och dahliorna och slingerväxterna är nere i jorden.
Snart ska det sättas morötter, rädisor, akleja, sommarmalva, smultron och nejlikor.
Det här är definitivt min tid på året. Förutom att jag tror att jag blivit allergisk mot pollen för första gången i mitt liv. Jag snorar och nyser som aldrig förr. Jag som alltid skrutit med att jag inte är allergisk mot nåt (förutom myggkräken, då).
Får väl se hur det artar sig.