Jag är en av alla dom

Jag är så galet rastlös.
När jag för en gångs skull har motivation till att gå stavgång, träna på gym och allt sånt, så får jag inte!
Jävla hälsena! Bli bra nån gång! Jag blir avundsjuk på sandras box, bootcamp och stavgång och allt vad det är. Jag vill också. Jag är less på att vila. Och jag saknar henne.
Efter den här frosserihelgen behövs det dessutom. Känns som att allt jag åt innehöll socker eller tre kilo fett.
Jo, jag lovar!
Jag brukar tycka att det är värt det, när det bara är en gång eller två, men nu vet jag fan inte.
Skulle nog låtit bli...

Sol! Det är sol ute! Kolla! Ser ni? Men, skynda dig då...
Jag vill gå hem, eller rättare sagt, jag vill gå ut.
Men det får jag inte. Istället ska jag ta en buss till världsmetropolen Kolbäck och vara där till kl 19.
Imorgon är jag ledig. Jag ska till stan och shoppa! Jag behöver nya kläder och skor och en doppresent till underbart söta lilla Albert som ska döpas på lördag. Det ska bli roligt.
Jag mår bättre idag. Magen känns ok, och jag har sovit ordentligt.
Och det är fortfarande sol...

Jaha, nu har jag varit hos sjukgymnasten med min fot.
Inga upplyftande nyheter direkt.
Den otroligt trevliga sjukgymnasten tittade på mina hälar ett tag under tystnad, sen sa han:
"Ehh, hur länge har du haft den här knölen?"
Tydligen har jag fortfarande en inflammation i hälsenan, men det är inte det största problemet. Det är att hälsenan ju sitter fast i benet där jag har knölen, och knölen beror troligtvis på att hälsenan delvis lossnat från fästet! Hurra!
Så, Sandra, jag är ledsen, men det blir nog ingen stavgång för mig på lääänge.

Jag måste vila och vila och göra mesiga små rörelser med foten.
Men simma, det kan jag! Följ med!

Ska tillbaka om tre veckor, och då får vi, enligt honom, "se om vi kan börja med lite gymnastik".

Otroligt goda nyheter...

Jaha, nu har vi haft flera dagar av datakrångel på jobbet. Och inte bara krångel, nejdå, man kommer absolut ingenstans! Inte word, inte vårt datasystem Book-it, inte jobbmailen, och oftast inte internet...
Hur ska man jobba? Nu har vi fått reda på att nån jätte-mega-server i kommunen har kraschat. Det är alltså inte bara hos oss det svärs och beklagas på alla kontor. Nejdå, hela hallsta är i mörker, typ.
Dataskiten är dessutom på väg till nån konsult i Norge, eller hur det nu var. Kommer alltså att ta ett tag.
I biblioteket kan vi inte förbjuda folk att låna, så varje bok de lånar betyder att jag måste skriva upp deras lånekortsnummer (11 siffror) och sen etikettnumret för varje bok (ytterligare 11 siffror/bok) i ett block. Hur kul är det när det kommer en förskola som ska låna typ 60 böcker?! Man får ju dessutom inte skriva fel på en enda siffra, för då lånar jag ut fel bok!
Jag dör snart. Eller, ja, går hem iaf...

Jaha, sista dagen som 26-åring är snart över. Ska man tro 27-årsmaffian (anna-karin, sandra och jeanette) så är jag typ dödsdömd om sisådär 1,5 timme. Känns förvånansvärt bra ändå.
Egentligen är det 3 timmar och 39 minuter kvar. Jag är född exakt 02:14 om vi ska lita på människorna som jobbade på västerås bb för 27 år sedan. Men iofs har jag inte så stort förtroende för människor som skrattade åt mig och kallade mig för "stork".
Kan jag rå för att jag hade långa ben, eller? Hrmpf...

Jag är född på en torsdag.
Torsdagsbarn sägs vara kloka barn med extraordinära egenskaper.
De är aldrig till besvär, de får slita tungt och får se mycket.
De som är födda på en torsdag, är gärna energiska och snabba i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt.

Alltså, jag vet inte, stämmer det där? Klok och aldrig till besvär?
Jag tror att någon har lurat mig. Jag är nog inte född i januari överhuvudtaget. Att jag inte är stenbock har jag misstänkt länge. Det enda som någonsin stämt in där är min konstnärliga sida. Allt annat är bara känslokyla, diciplin, pengahunger och skit i dina vänner, se till att göra karriär istället.
Jag börjar starkt tro att det pågår någon slags hemlighetsmakeri.
Jag sa ju att de där barnmorskorna inte gick att lita på.

3 timmar och 16 minuter kvar nu. Kanske.

Tänkte bara börja med att tacka alla som var med igår. Nu gjorde min födelsedagsfest helt underbar.
Jag hade en fantastisk kväll/natt, och det var så himla roligt att ni var med mig.
Och tack för alla fina presenter. Jag älskar er verkligen. Det hoppas jag att ni vet, men det kan aldrig sägas för många gånger...
Och så har jag börjat bli beroende av Heroes (tack söta sandra för det). Har sett de första 5 avsnitten nu, och behöver alltså lite fortsättning som du förstår. Skyll dig själv.
Jag är ganska trött nu. Spenderade första halvan av dagen med de underbara boysen från sthlm, även om två tredjedelar av dem sov nästan till lunch. ;)
Vi åt pizza och jag ville aldrig att de skulle åka hem. Vi måste ses oftare...
Iaf, tack allihop för att ni gjorde kvällen magisk. Jag borde fylla år oftare.

Vi gjorde en sån här till vår bokblogg för att presentera oss, men där handlade det bara om barn- och ungdomsböcker. Nu gör jag en riktig lista:

Namn: Maria
Ålder: fyller 27 om en vecka
Favoritförfattare: Philip Pullman, Cornelia Funke och Erlend Loe
Läser bäst: När jag får vara i fred och sträckläsa böcker
Just nu läser jag: "Martyn Pig" av Kevin Brooks, "Locke Lamoras lögner" av Scott lynch, "Gåvor" av Ursula K Le Guin och "Nick and Norah's infinite playlist" av David Levithan.
Senast lästa barn-/ungdomsbok: "Änglamakerskans hus" av Lena Arro
Senast lästa vuxenbok: "Bekantas bekanta" av Mats Strandberg
3 favoriter bland vuxenböcker: "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams, "De i utkanten älskande" av Johanna Nilsson och "Doppler" av Erlend Loe.
3 favoriter bland barn- och ungdomsböcker: "Ibland bara måste man" av David Levithan, Philip Pullmans trilogi om "Den mörka materien" och "Lilla syster kanin- eller historien om den feta näktergalen" av Ulf Nilsson.
Om jag vore en figur i en barnbok så skulle jag vilja vara: Den lilla killen i "Var är min syster?". Tänk att få sväva runt i en päronluftballong genom Sven Nordqvists sagovärld. Jag kan knappast tänka mig nåt mer magiskt.
Om jag vore en figur i en vuxenbok så skulle jag vilja vara: Zaphod Beeblebrox i "Liftarens guide...". Han har två huvuden och tre armar och är en inte helt seriös president över vår galax, men framförallt har han coolaste namnet.

Varför ses ensam alltid som ett negativt ord?
Det är automatiskt synd om de som är ensamma.
Jag håller dock inte med. Eller, jo, visst är det antagligen synd om de som alltid är ensamma och inte kan få sällskap ens när de vill, men det var inte där jag ville sätta en poäng.
Det jag inte gillar är det faktum att om någon vill umgås med mig och jag inte vill, så börjar jag genast klura ut världens undanflykt för att slippa. Hjärnan går på högvarv för att komma på ett skäl som är gott nog. Varför kan jag inte bara säga att: nej, jag vill bara vara hemma och vara ensam?
Är det någon som någonsin använder den ursäkten?
Inte har jag hört den än iaf. Inte ens från mig själv.
Jag har ett stort behov av att få vara ensam i perioder. Jag vill ligga på soffan och läsa böcker och pilla naveln, eller bara ligga på golvet och kolla hur rummet ser ut upp och ner. Jag vill låta bli att prata en hel dag eller bara vandra omkring och tänka för mycket.
Jag vet att de flesta skrattar nu. Du? Inte prata på en hel dag? Men ja, jag gillar det...
Man borde kunna säga nej när folk frågar efter sällskap. Och om man väl säger man nej, så får man automatisk frågan:
Näha, vad ska du göra då?
Det ska ni väl skita i! Måste jag ha andra planer bara för att jag inte vill umgås med dig just nu?
Nej, det måste jag inte, och det betyder inte att jag inte tycker om dig.
Jag vill bara få vara ensam ibland utan att behöva förklara mig.
Där ligger min poäng.

Vid tolvslaget på nyårsafton skulle jag vara lite konstnärlig och ta ett snyggt kort på fyrverkerierna.
Riktade alltså kameran uppåt, men den knäppte aldrig, så jag tog ner den för att kolla och då knäppte den såklart.
Kortet blev ju (ehh...) riktigt bra (?), men jag saknar fyrverkerierna...