Jag är en av alla dom

Lyssnar på Tomas Andersson Wij's nya skiva Sista sommaren på speed. Just nu är den ganska vemodig.
Ute ser det ut som regnet ska börja vräka ner när som helst. Jag funderar på att åka hem innan det händer.
Ska hem till mamma och pappa. Önskar att syrran och barnen är där. Jag saknar dem.
Jag saknar en massa människor just nu. Som vanligt så är alla för långt bort.
Jag skulle behöva bo i ett kollektiv med alla mina vänner. Har ni läst Sju sköna snubbar?
Där är det ett stort hus med sju olikfärgade rum och sju olika människor som matchar rummen. Jag vill ha det gröna rummet och mina vänner runt omkring mig i en salig regnbågsblandning. Jag vill kunna stänga dörren om mig, eller öppna den när jag tröttnar på mig själv. Bjuda in en, två eller alla när det passar. Utan att planera.
Jag vill ha fullt av liv runt matbordet, sen krypa upp i soffan tillsammans på kvällen, eller ligga på en filt i trädgården mitt i natten och titta på stjärnorna. Det är så jag vill ha det. Faktiskt.

Nu har jag äntligen fått upp värmen.
Jag vill inte gå hem.
Dessutom, veckans utmaning: Jag ska leva på 38 kr till nästa tisdag.
Jag vägrar ta av mina Irland-pengar (som jag uppenbarligen sparat för mycket till).
Vägrar.

Och Jeanette och Magnus- om det är Schweiz-killen ni bråkar om så vill jag också vara med och leka mamma-pappa-barn.

Hela helgen har varit helt underbart solig. Ingen har väl missat det, antar jag?
Min hud har lyckats få en väldigt snygg rosa färg, men fräknarna lyser ännu med sin frånvaro.
Jag trodde nog att jag skulle ligga hela natten och förbanna mig själv för att jag varit för mycket i solen, men sanningen är att jag sovit som en död (om de nu sover?).
Detta borde vara sista veckan hos mina föräldrar (om allt går enligt planerna). Det har gått förvånansvärt snabbt och smärtfritt, men nu är det nog dags att flytta hem igen. Helgen ska förhoppningsvis spenderas med att städa lägenheten och fixa balkongen.
Jag behöver nog en lugn helg för mig själv. Eller lugn är nog inte rätt ord. Jag har en känsla av att jag kommer att fara fram i lägenheten som en tornado på speed tills allt är där det ska. Sen ska jag ta det lugnt om det finns någon tid kvar.
Yeah right, det trodde jag inte egentligen, men man kan ju hoppas...

Tänkte bara passa på att skicka ett jättegrattis och ungefär hundra kramar till ursöta sabina som fyller år idag!
Ses på söndag!

Idag ska jag åka till Jocke efter jobbet. Han tror att jag tänker vara inne och måla hans hall, men jag har planerat en eftermiddag i solen. Han vet inte om det, men jag hade tänkt picknick på gräset med kycklingsallad från gränden. Jag har tom rakat benen så jag kan sola dem. *imponerat sus från publiken*
Man måste ju ta vara på de soliga dagarna.

Annars händer inte mycket just nu. Jag lyssnar på Ola Salos ljuva stämma och önskar att klockan ska bli tre väldigt snart. Typ nu.
Take care, Darlings. Och njut av solen nu för fan. Lova.

Nu har jag haft en underbar lång lunch i solen med trevligt sällskap.
Pizza, päronsoda och så lite glass till efterrätt på en solig bänk.
Enades om promenad på söndag för att gå bort alla kalorierna. Sandra; hur mycket tid har du? ;)
Ska strax gå hem, eller nej, jag ska cykla till Åsby och titta på djuren på mini-zoot och strosa runt bland blommorna.
Sen ska jag till lägenheten och vattna och kolla om jag har några sommarkläder som kan matcha det förutspådda helgvädret.

Shit, shit, shit, vad mycket bra böcker det kommer i höst.
Varför kan inte författare ge ut sina böcker i maj? Jag har ju semester och tid att läsa i sommar, inte i höst ju.
Fattar de ingenting?
Jag hatar ju att vänta. Någon måste glömt att ge mig tålamod när de konstruerade mig.

Åkte för övrigt till Jocke i fredags för att få lite ensamtid med honom.
Tittade på film och beställde pizza och vaknade i hans extremt sköna säng (till skillnad från föräldrarnas stenhårda gästsäng) med en gosig, varm katt på magen och en ursöt sovande Jocke bredvid mig. Låg och lyssnade på Tippex spinnande och jockes andetag länge innan jag somnade om. Det var alldeles för länge sedan vi träffades utan en massa andra människor runt omkring och en fest på gång. Jag har saknat det.
Jag har börjat få ett enormt stort behov av att umgås med mina vänner. Och jag börjar bli en egoistisk människa igen.
Ni vet, den "egoistiska jävla faghagen" is back! Jag vill ha mina vänner för mig själv. Punkt.
Någon gång kanske det går över. Om ni har tur.

De senaste veckorna har jag spenderat min tid med att ta mig igenom 5 säsonger av amerikanska Queer as Folk.
Jag var lite kluven i början, men shit vad den slog den torra brittiska versionen med hästlängder!
Nu har jag sett de tre sista avsnitten, och jag har lett mellan tårarna i nästan tre timmar nu.
Vad fan ska jag göra nu då? Jag saknar det redan! Jag skrattade åt de som grät när sista avsnittet av Vänner gick, men nu förstår jag dem. Det känns tomt på nåt sätt. Löjligt, jag vet, men fan, det här är en skitbra serie!
Jag får börja om från början.

För att citera de sista orden som sas i sista avsnittet:

"As our lady of disco, the divined Gloria Gaynor has always sung to us:
We will survive."

Sitter just nu på "mitt rum" och njuter av lugnet och ensamheten. Snart invaderas huset av syskon, pojkvänner och barn. Det är visserligen riktigt trevligt, men jag börjar känna av avsaknaden av ensamhetens ljuva timmar.
Hade tänkt att vara ledig imorgon, men det visade sig att föräldrarna också kommer att vara hemma nästan hela dagen, så vi får se. Jag kanske lika gärna jobbar. Om jag inte hittar nån som vill leka med mig.
Var vid Skantzen och tittade på brasan igår med Sabina och Albert. Det brann som tusan och fyrverkerierna var vackra som vanligt. Det duggade lätt och luktade sommarregn så jag blev alldeles lycklig.
Nu, dags att förbereda sig och städa rummet lite. Anja kommer nog att vara här inne och titta på fiskarna ungefär 20 ggr. :)