Vasaloppsdags

Just nu har jag bara en massa roligheter framför mig.
Läseklubb på efm, och ikväll ska jag till konserthuset och kolla på DiLeva.
Imorgon är det klädshopping med lillsyrran och date med sandra på kvällen.
På lördag blir det de sista melodifestivalbidragen och på söndag är det äntligen Vasaloppet!
Det är årets stora happening, nästan lika stort som esc.
När jag var liten så var Vasaloppsdagen en av de få dagarna då man fick äta frukost i soffan och gå i pyjamas ända till lunch då den första gått i mål.
Jag älskade att gå upp tidigt tidigt och titta på sändningarna som började redan före starten.
Då de intervjuar inbitna blåbärssoppskokande damer och utklädda människor (tänk svensexa) i startfältet som aldrig kommer klara alla 9 milen och vet det.
På söndag kommer jag att sitta där och skratta och heja till lunch ungefär.
Försök störa mig, och jag ansvarar inte för konsekvenserna.

Roligt jobb

Kolbäck gick helt galet mycket över förväntan igår.
Fritidsgårdsungarna höll sig på övervåningen, Tomas bjöd på semla och jag flyttade runt halva ungdomsavdelningen. Klockan gick jättefort och emellanåt hjälpte jag pensionärer och barn att hitta bra böcker. Mitt jobb är skitkul ibland. Eller ja, det är det oftast, men de roligaste dagarna inträffar vanligtvis inte i Kolbäck.

Idag har vi FiliokusFredrik på biblioteket, så vi ska ta hand om 50 sportlovslediga barn som ska kolla på show och få lite trolleriskola. Imorgon är det Läseklubb. Sportlovet betyder kanske ledigt för en del, men inte för oss!
På fredag ska jag iaf unna mig ledigt. Jag måste till stan och köpa byxor eftersom jag, som sagt, inte kommer i ett enda par av dem jag äger. Nu är det hårda bud i Mellerud. Stavarna följde med till jobbet idag också.

Bokrean avklarad!

Imorse klockan 6.30 satte jag mig på tåget mot Bokrean!
Inte för att jag skulle ha något speciellt, men det har blivit lite tradition för mig och äldsta syrran som lämpligt nog har sportlov. Jag köpte iaf ett par engelska ungdomsböcker, Lyckans hjul av Kajsa Ingemarson, en bok som ska ges bort och så den bästa boken:
"I hate  myself and want to die: The 52 most depressing songs you've ever heard."
 Kan inte bli annat än ljuvligt...

Sedan passade jag på att springa in på ica och hämta mitt hyllpapper också. Det är somrigt och sockersött och jag vill egentligen kasta mig hem och sätta in det i skafferiet, men istället ska jag göra 6 timmar i Kolbäck.
Snacka om antiklimax.


Utmaning

Hörde ryktas om en överenskommelse där man skulle ut och gå vissa minuter om dagen.
Jag har bestämt mig för att hänga på. Idag tog jag stavarna till jobbet, och höll på att svettas ihjäl på kuppen. Det var ju inte alls kallt som jag trodde. Och nu går det inte att skylla på att det är för halt heller, för utan gummiplupparna på stavarna så gick det alldeles utmärkt! *harkel*
Stavarna ska alltså med till och från jobbet från och med nu. Så är det.
Jag provade nämligen mig igenom alla jeans som jag har i garderoben, och (det här är ju sjukt!) men jag fick inte ihop ett enda par, förutom ett par som jag köpte när jag var som tjockast och som var stora redan då. De är fortf stora (puh!).
Så, stavgång, simning och linedance och så lite ändring av matvanorna så kan det nog bli någon liten förändring iaf...
Så, hur många minuter ska du gå om dagen? Hänger du på?

Snyggaste skafferiet ever!



Tro det eller ej, men jag som aldrig vunnit något i hela mitt liv har vunnit skitsnyggt hyllpapper att piffa upp skafferiet med. Jag bara svarade på en fråga på
favoritsaker.se och gick nu in för att kolla vinnarna. Jag står tom överst av de fem som vunnit! Mitt skafferi kommer att älska mig...

Nya biblioteksregler...


Barn, dessa barn...

Satte mig just ner efter att ha haft en 6-årsgrupp på besök. De är för härliga, 6-åringarna. Det är verkligen en perfekt ålder. Tillräckligt små för att ha fantasi kvar och tillräckligt stora för att diskutera med.
Idag har jag bla träffat en skönsjungande tjej, en blåvalsälskande pojke (vet ni att deras hjärta är stort som en bil?) och en som inte kunde prata om något annat än mumier.
Imorse när jag vaknade ville jag inget hellre än att slippa dessa ungar, men när de väl ramlar in genom dörren så älskar jag det. Nu sitter jag här och ler för mig själv.

Igår efter jobbet fick jag också min del av barnpassandet. Då hämtade jag Anja på dagis, och när hon visat allt som fanns att visa så kom vi äntligen därifrån. Vi skulle hem till mig och baka muffins och baka, det gjorde vi!
Vi mätte, och blandade och stoppade i hallon och choklad, och sen satte vi oss på golvet framför ugnen med ett par böcker och läste samtidigt som vi tittade på hur muffinsen blev större och större. Sen skulle det blandas rosa (på Anjas begäran) glasyr och toppas med strössel och godis. Härligt.
Hon är riktigt mysig att ha för sig själv. Lugn och finurlig och otroligt eftertänksam. 4-årsåldern är inte så pjåkig den heller tydligen.


Äntligen

Igår presenterade riksdagens civilutskott sitt förslag till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Men en röst mot och sexton för är det nu klart att Sverige följer i fortspåren på bland annat Norge. Den 1 maj träder lagen i kraft.

Det var väl på tiden. Inte för att det rör mig direkt, men jag gillar tanken på att mina vänner kan gifta sig med den de vill gifta sig med, om de vill.

Filmkurs

Jag har just fått klartecken till att åka på en filmkurs i Tärna Folkhögskola 3 tisdagar i mars.
Där ska vi lära oss att göra egen film, redigera och sedan lägga ut den på nätet. Tanken är att barnen ska dramatisera eller berätta tex boktips, och så kan vi lägga dem på vår
bokblogg. Jag var lite skeptisk först eftersom jag trodde att alla medverkande skulle vara tvungna att dramatisera saker framför videokamera. Det är, som ni alla vet, absolut inte min grej. Jag tänker INTE under några omständigheter löjla mig framför en kamera. Men efter ett snack med hon som ska ha kursen så fick jag reda på att man inte var tvungen. Bara jag lärde mig tekniken. Tack för den, sa jag och anmälde mig.

Det ska bli roligt.


Inställningen är a och o

Tittade på Simon och Tomas igår. De höll på med typ livsfarliga syror som hade stora varningsrutor på flaskorna. Simon vill stänka det överallt med en pensel, medan Tomas fegar ur.

Simon:
"When Tomas sees a black cross on an orange background, he gets really nervous!
When I see it, i think, oh, it matches my socks and my scarf!"

Jag älskar verkligen Simon. Så skön inställning.


Melodifestival del 2

Åh, just ja, jag måste ju säga nåt om lördagens Melodifestival.
För det första så börjar tom en schlagernörd som jag att tröttna. 6 tävlngar innan vi ens fått fram ett svenskt bidrag är inte klokt! Det är åtminstone 4 för mycket. Ingen orkar ju engagera sig. Dessutom gillar jag inte att jag tröttnar långt innan den riktiga esc ens börjat, för det är ju det som verkligen är roligt! Nej, svt börjar gå överstyr med det här. Någon borde sätta dem på plats och se till att de tar sitt förnuft till fånga.

Iaf, i lördags gick Måns Zelmerlöw och Heat till finalen. Jag gillade faktiskt Måns. Han ger ett proffsigt intryck och låten var över förväntan. Skulle kunna funka i Moskva. Heat's hårdrockslåt var förvisso också över förväntan, men varför låter alla hårdrocksband som 80-talet och ser ut som 80-talet?

Till andra chansen (som de kunde slopa direkt. Gillade vi dem inte nu så gillar vi dem troligtvis inte sen heller) gick Amy Diamond (som aldrig verkar bli äldre än 12) och hör och häpna, Lili & Sussie!!! De lät för övrigt också precis som 80-talet när de gjorde Okej, okej. Same shit, (och inte ens) different hairstyle.

Resten behöver vi inte ens orda om. Ja, möjligtvis country-tjejerna då. De var ganska bra.

That's it, folks...

Drakdödare/Rocky-stjärnor

Det blev inget pulkaåkande igår. Istället hamnade jag hemma hos syrran och de två busiga syskonbarnen.
De bekämpade en eldsprutande drake i vardagsrummet, iklädda brandhjälmar, och sedan ville de att vi skulle sätta på rockmusik så att de kunde dansa. Olle bytte om till Anjas rosa klänning och rosa ballerinaskor, och sen hoppade de omkring som galningar, och skrek: Kolla, vi är rocky-stjärnor!
Sötisar...

Dessutom frågade jag Magnus om han kunde köpa vit toblerone till mig på väg hem från Frankfurt, men tydligen får jag ingen, för jag ska vara duktig (tycker han) och han hade ändå råkat köpa vodka för alla kvarvarande euros.
Det skulle jag aldrig göra. Verkligen inte.

träningsvärk

Igår hade vi riktigt roligt i pulkabacken, och idag har jag träningsvärk i låren. Alltid något.
Iaf, backen var perfekt, snowracern som vanligt livsfarlig, Abbe nöjd och alla andra pulkagalna barn lyste med sin frånvaro. Det var helt enkelt en härlig eftermiddag.
Kanske blir det stora backen med syster och syskonbarn på söndag, och då blir det eventuellt korvgrillning om elden är tänd. Mysigt värre.

Fullt ös i backen!

Se upp i backen, annars får ni tusen hål i nacken!

Jag, Sabina och Abbe ska åka pulka idag.
Jag är laddad med vinterkläder och pulka.
Ska bli väldigt roligt.

Får väl se om jag lever imorgon.


Underbara vinter

Imorse var det så vackert vid sjön så att jag nästan blev förbannad på mig själv för att jag inte hade en kamera med mig. Sedan började jag fundera på det där med att fotografera allt. Jag förstår att man gör det för att minnas, och för att kunna visa andra, men det jag såg imorse kan omöjligt greppas även om jag visar er en bild. Hur ska ni kunna förstå kylan, ljuset som började tränga sig fram, snön på trädgrenarna, en hel sjö täckt med orörd snö, och känslan i mig när kylan bet mig i kinderna. Det var så vackert så att jag bara blev stående en lång stund. Sedan kom tankarna om att förstöra alltihop. Om att springa rakt ut och göra traktorspår, att stega upp mönster i snön, täcka den med snöänglar, och att gå så att det bildas bokstäver och ord. Ett budskap till de som skulle kunna se det hela uppifrån. En orörd målarduk med mig själv som pensel. Ett bevis på att jag var där.
Men det gjorde jag inte. Jag cyklade lugnt därifrån.
Nu snöar det igen. Kanske är det ännu vackrare imorgon.
Då ska jag göra en snöängel.

"Och när de plöjer små färdiga spår
ja, då får jag lite lust att springa över alltihop och tillbaka..."

-LW

Sällskap?

Simma imorgon, någon?

Hallstahammars nya slogan

Det goda livet i storstadens närhet!

Låter härligt, va? Iaf snäppet bättre än den förra "Här räcker tiden längre" (?).

Det är intressant med städers slogans.
När Winnerbäck sommarpratade i somras så pratade han om Enköpings "Sveriges närmaste stad", och lade till att de där stavat hans namn med m; Wimmerbäck.
Hans kommentar: Ja, det var ju nära...

Har ni några slogans-favoriter?


soffmys

Helgen har jag spenderat med att flytta mig mellan olika människors soffor.
Det har varit en lat, långsam och välbehövligt lugn helg för min del.
Jag har haft film-(Hancock) och popcornsmys hos A-K, Melodifestivalmys hos föräldrarna och hemmamys hos mig själv.
Melodifestivalen önskar jag dock nästan att jag inte sett. Visst blir det bara sämre och sämre? Jag ska inte tjata om det, men som den schlagernörd jag är så måste jag ju ändå uttala mig.
I år kunde jag inte komma på en enda låt som jag absolut ville ha till finalen. Jag gillar visserligen Carolina af Ugglas, men ärligt talat så lär hon inte ha en chans i Moskva. Alcazar var visserligen ok, men vi har ju hört det förut! Emilia får åka hem och plugga engelskt uttal i några år innan jag ens tänker överväga att rösta på henne. Å andra sidan är Ryssarna och de andra öststaterna lika dåliga på engelska, så det kanske kvittar, vad vet jag?
Jag har dessutom gråtit mig igenom slutet på Innan jag dör av Jenny Downham. En gripande och vacker bok om att vara 16 år och ha obotlig leukemi.

Mitt nya favoritband

heter Irya's Playground och var liveband på Cirkus Cirkörs föreställning Inside out. Jag köpte skivan och fick den signerad, och nu är jag helt fast.
Lyssna här:


Simhalls-makeover

I natt medan jag sov var jag på sporthallen för att simma.
Det var tidig morgon, hela simhallen såg annorlunda och high-tech ut och omklädningsrummet var som ett litet runt tornrum med en trappa i mitten. Oerhört trångt. Väl ute i simhallen var det vågor i bassängen (tänk: äventyrsbad). Jag började förvånat skratta eftersom vågorna såg ut som pasta-skruvar. Jag hoppade i, försökte simma, men hamnade under ytan och kom inte upp, men det gjorde inget, för vattnet var varmt och jag kunde andas där under. Mycket märkligt, men lite coolt.
Uppe vid ytan igen var bassängen så full av folk så att jag fick armbåga mig fram mellan tanter och hånglande par(!).
Jag tror att mitt undermedvetna försöker säga mig nåt, men om det är att jag ska hålla mig borta från simhallen så får det tänka om. Det där var det mest spännande simhallsbesöket ever.

Sabla luftrör

Jag har haft ont i ena örat i några dagar nu, och igår började jag få en jobbig känsla i bröstet. Det gör ont när jag andas och jag är trött som tusan. Vaknade dessutom imorse med ett huvud som vägde ca ett ton, och luftrören/lungorna är fortfarande jobbiga. Det känns lite sisådär, om jag ska vara ärlig...
Mina förkylningar sätter sig visserligen alltid på luftvägarna, men jag vill verkligen inte.
Snälla, låt mig få vara frisk. Snälla.

Full kontroll

Idag fick jag lite mer sällskap i bassängen än förra veckan. Jag var faktiskt in bassängen redan 06.25. Det är eventuellt personligt rekord.
På vägen till simhallen cyklade jag nästan förbi bageriet, och en härlig doft av deg och socker letade sig till min näsa.
Plötsligt kom jag på mig själv med att sakna det där. Att gå upp tidigt tidigt medan alla andra sover och ta sig ut i kylan alldeles ensam och njuta av lugnet. Sedan snabbt byta kylan, ensamheten och tystnaden mot slammer, prat och värme som slår emot en i dörren.
Det där med att planera brödbaket efter vad man vill ha till frukost är underbart. Jag gillar den organiserade stressen också. Einar, min gamla bagerilärare lärde oss att alltid ha en sak i ugnen, en på bordet och ytterligare två i huvudet. Jag gillar det. Att ha stenkoll på flera saker medan man gör nåt helt annat. I Vemdalen jobbade jag ofta ensam i bageriet och känslan när man gick hem efter en dag då man ensam haft koll på allt är oslagbar.
Huden luktade alltid lite socker och vanilj och det gick aldrig bort från dag till dag, och vissa dagar kunde man spendera en hel eftermiddag med att rulla chokladbollar, men ändå, jag trivdes så himla bra. Och jag saknar det.

Babysteps

Nu har jag spenderat en hel månad med att äta känns det som. Jag som skulle göra det här året till ett bra och sunt år har snabbt som attan kastat bort en hel månad utan att vara sund och nyttig. Vad är det som gör att det är så svårt att bryta de dåliga vanorna? Att sockret och maten överhuvudtaget har så stor makt över mig är ju läskigt.
Jag är en sån som älskar att äta, och alldeles för mycket tid kretsar kring maten. Resultatet är nu att jag gått upp alla kilon som jag gick ner förra året, och har nu alldels för många extrakilon att släpa runt på. Det stör mig och får mig att må dåligt.
Grejen är att trots att jag är rätt peppad nu så är det fortfarande lika förjävligt jobbigt att starta.
"Ta ett kilo i taget. Förändra i långsam takt." hör man hela tiden. Jag vet! Jag kan ju! Jag vet hur man gör rent teoretiskt, men det gör det inte lättare tyvärr...
Jag behöver någon som bestämmer att vi ska ut och gå några kvällar i veckan och som fan ser till att det genomförs. Någon som vägrar tro alla mina dåliga undanflykter (som jag vet kommer att komma) och kommer hem till mig och tvingar mig. Någon frivillig?
Idag ska jag ut en sväng med stavarna iaf, och imorgon ska jag simma. Sen är det bara matintaget som ska få sig någon slags helomvändning. Se för fan till att jag sköter mig, och ringer jag och är desperat så får ni helt enkelt stå ut och säga några väl valda klyschor tills jag lugnat mig, ok?


Typiskt...

Självklart typiskt elementen att lägga av när det är iskallt ute.
Nu sitter jag på kontoret och undrar om jag någonsin ska få upp värmen igen.
Fryser hemma, fryser ute, fryser på jobbet.
Just nu vill jag knäppa med fingrarna och upptäcka att jag sitter i ångbastun på badet, eller eventuellt i den varma bubbelpoolen. Vill någon följa med?

Tack allihop!

Först och främst vill jag bara tacka alla underbara människor som gjorde lördagskvällen fantastisk.
Jag hade jätteroligt. Hoppas att ni också hade det. Bilder kanske kommer senare.

Igår var jag ju inte överdrivet pigg, det kan jag ju inte påstå. Magnus och jag tog oss ändå in till stan, gick omkring lite och åt lite lunch på Gränden. När jag kom hem var jag så himla trött. Höll mig vaken till ungefär 17, men sen tänkte jag att jag skulle powernappa en halvtimme eller så innan dansen. Vaknade 19.20.
Missade alltså dansen, vilket jag får sota för på söndag eftersom de lärde sig en ny dans igår. Jag fick dessutom sota för det i natt då jag inte kunde somna.

Förresten så har jag piffat upp köket lite. Är det det sötaste diskstället nånsin, eller vad?